modebloggen

Det urbana talesättet utan hål i tänderna har man rätt att få en ny väska visade sig vara ytterst användbart idag. Och mittiplötsligt, så var jag ju med skor också.

The shoes and the bag:

uuh uuh. jag e såå mode. (utan hål)

Veckans tunnare!

Nytt tema på bloggen: veckans tunnare.

Det var minsann härliga tider på 80- och 90-talet. Eller vad sägs om dethär?


ALF Intro

Monica | Myspace Video


jag var ett fän. Har tom kvar min Alf-mugg från 1988.

Karma's a bitch

När man minst anar det slår universum till och hämnas. Som idag tillexempel, då jag blev ohyggligt irriterad för att två av varandra oberoende instanser inte svarade i telefon då jag ringde. En sekund hann jag tänka härregud så irriterande att folk inte kan svara då man ringer, ända tills jag insåg att detta var universums hemliga hämnd mot mig och jag brast ut i skratt.


Till mitt eget försvar: på instanser och firmor är det deras jobb och plikt att svara i telefon, emedan jag endast är en stackars privatperson med ett mycket viktigt liv utöver telefonin.

Världens orättvisor och ett enda hejdande

En sak känns fräckt. Orättvist. En sak som hör under kategorin lagen om livets jävlighet är: Märta Tikkanen, denna fantastiska kvinna som jag har beundrat hängivet i 15 år, är på bokmässan och jag är i Vasa. (tänkte skriva what are the odds, men hejdade mig efter att jag insett att oddsen ändå är rätt höga för att hon och jag ska befinna oss i olika städer. Efter att jag hejdat mej hejdade jag mig ytterligare då jag insåg att jag kände mej som Sheldon i BBT, som faktiskt, efter att ha hört frågan what are the odds?, tänkte på de verkliga oddsen. Efter det hejdade jag mig eftersom jag insåg att jag tycktes tro att mitt liv var en tv-serie. Helt hejdlöst.)
Men åch ni andra lyckligt lottade kvinnor och män därute, som råkar befinna er på bokmässan: njut!

Turligt nog har jag spioner, agenter och representanter som skall göra allt i sin makt för att utföra ett farligt uppdrag å mina vägnar. (Okej, rätt ofarligt, men ja, man vet ju aldrig.)

Dagens samtal

Jag och min mor diskuterar tv-program på lunchen. Och plötsligt, när jag sitter där och tror att jag är guds gåva till internetgenerationen, så:
Mamma ba: jag minns int vad programmet hette, jag har nu bara slösurfat och tittat på det.

Jag ba: what? Min mamma slösurfar! 
En ny era har minsann inletts.

ooh ooh ooh

ny dator ny dator ny dator ny dator ny dator ny dator ny dator ny dator ny dator.

Nu är den stora frågan vilken låt som ska få äran att spelas ur dessa högtalare som den allra första låten på den nya datorn nya datorn nya datorn nya datorn nya datorn nya datorn nya datorn nya datorn nya datorn?


NY DATOR.
NY DATOR!


Uuuh. Anar ni lyckan?


ny dator ny dator ny dator ny dator ny dator ny dator ny dator ny dator ny dator.

Den mentala kartan

För en vecka i Österbotten har jag packat ner massor med tidsfördriv. Det är samma grej varje gång. Min mentala karta tycks uppelva att Österbotten är så långt ifrån mitt vanliga urbana liv, att jag kommer att behöva en massa saker att uppehålla mig med så att jag inte dör tristessdöden. Intressant, med tanke på att jag vanligtvis spenderar mestadelen av min urbana fritid framför datorn och med tanke på att a) jag har egen dator med hit, b) mor&far har två datorer, varav en är snabbare än min och c) deras internet är snabbare än mitt urbana dito.Vad tror jag egentligen?

Take notes!

Leverlåda med hallonsylt är inte tillnärmelsevis lika gott som leverlåda med lingonsylt. Snudd på lite äckligt faktiskt. Men man tager ju vad man haver.

Helgen som gick

Med 17 använda vin/skumpaglas på matbordet, en genomfrusen vittvinsflaska i frysen, många glada skratt i minnet och några störande sångfraser på hjärnan vaknade jag denna söndagsmorgon i min egen säng förvånansvärt utvilad och positiv.
Söndagen spenderade jag till hälften i sängen med några tvserier och till hälften i skärgården drickandes limsa med sugrör och ätandes pizza och kaka och tittandes på Friends.

Jag blir litelite trött då jag tänker att det snart är måndag.

Bästa komplimangen

"Du är min tv-serieidol".

Alltså tv-serietittaridol. bäst på att titta på tv. (red.anm.)

torsdagstanken

Här sitter jag och funderar på notationsproblem, och samtidigt undrar jag om det finns nåt här i världen som inte underlättas av lite (egentligen mycket) lakritsglass.

En ovanligheternas dag

Denna onsdag har det hänt saker:

• Jag har stigit upp i ottan och lekt smart.
• Exaudio-repertoaren har gått framåt tack vare morgonens mini-rulle!
• Jag har bakat.
• Jag har städat.
• Jag har blivit brunett
• JAG HAR ÅTERLÄMNAT BIBBABÖCKERNA som var så sena att jag trodde att jag skulle gå en långsam utarmning till mötes, men istället möttes jag av en 24 euros räkning. 24 EURO. Jag hade tänkt mera i banor av 240-euros klassen. O denna glädjens dag.
• Jag shoppade skönhets- och hårprodukter för nästan 100 spänn. O glädjens dag för Sokos.
• Jag har haft sunda matvanor med både lunch och middag som INTE bestod av nåt suspekt eller sockrigt.

Denna dagen VAR ett liv!

Talande klipp

Från en favoritserie. Ett klipp som säger allt om min ras, musikern (inte den vita heteronormativa högutbildade nordbon, denna gång.)

Fattar absolut inte egentligen hur man gör sånahär klipp och varför det automatiskt blev VLC-format och var man kan ändra det. Men iallafall.

Tidens obarmhärtiga framfart

Min dator fick stärv och plötsligt stannade datorns klocka, trots att jag kunde surfa helt problemfritt. Ergo trodde jag i en timmes tid att klockan var 9:48, tills jag stannade upp och blev misstänksam, Har inte klockan varit 9:48 ett tag nu? Med en snabbcheck på mobilen insåg jag att klockan de facto var 10:52. Nu känns det som att jag har förlorat en timme. Jag känner mig lurad.

Denna dagen ett liv, del 374

Härlig dag idag. Vakade halva natten pga seriösa magsmärtor, sov alldeles för länge för att jag hade vakat så mycket under bästa sovartid, dagsrytmen infann sig aldrig och jag var irriterad redan då jag vaknade. Fortsatte med magknip, plattade håret, fick helvetiskt bråttom till tåget, plötsligt började det regna och det platta, fina håret var ett minne blott, var sjukt törstig och hittade bara en tom vattenflaska i väskan, köpte idiotiskt dyrt vatten på tåget, fick seriös kaffeabstinenshuvudvärk och köpte en illasmakande och givetvis sjukt dyr kaffe på tåget, som bara orsakade mera magknip, höll en skitdålig övning (med dendär förbannade magknipen), åkte lite mera tåg och var superirriterad hela vägen.
Ibland skulle jag vilja vara nån annan.

Okej, så redan att försöka tänka ut en överlevnadsstrategi för denna dag känns lite överkurs. Se-ri-öst.
Note to self: att dricka skumpa kl 7 på morgonen är aldrig en bra idé.

Fredagspessimismen

Jaha, tänker ni. Vad är dethär för skit? Ni säger Alla älskar ju fredag! i käckt tonläge, samtidigt som ni preppar inför fredagsmys. Jag har också fredagsmys. Har tänt ljus, dricker vin, stickar på min pipo och tittar på tv. och väntar på min kämppis (man ba är detta mitt liv?), som ska leverera ost för fredagsmyset.
Well. Fuck the mys.

Färskostfinger

Nu undrar ju säkert folk runtom i riket vad färskostfinger kan vara för något. Ni måste vara helt utom er av nyfikenhet.
Jo, färskostfinger, det är ett finger som har färskost på, men som fingerägaren är saligen ovetande om. Fingret är även musklickarfinger, tangentbordsskrivarfinger, påta-sej-i-håret-finger, påta-sej-i-ansiktet-finger, hälla-upp-kaffe-finger, flytta-på-nytvättade-kläder-från-stolen-finger samt givetvis knappra-på-telefonen-finger. (en telefon som förstås är en sätta-till-örat-telefon) Färskost is now everywhere. (ni ba hur jävla mycket färskost hade hon på fingret egentligen? men min teori är att det inte behövs så mycket färskost på ett finger för att klidda och kladda runt och skapa ett färskostkaos i huset, eftersom färskost är messy stuff.)
Munter liten episod att inleda fredagen med jo. Fredagens nästa projekt är detektivleken: finns det ännu dolda  färskostspår i lägenheten?

Vad grejar ni med då?

Spänningen

Idag har varit en stor dag. Jag har åkt lokaltåg, gjort skumraskaffärer med en underlig dude på en lokaltågsstation mitt i värsta förortsbetonghelvetet där varor och pengar bytte händer, bevittnat ett knarkarpars gräl om hemnycklar, köpt ett kreppjärn istället för en plattång (döm om förvåningen då jag började "platta" till håret, som blev bara frissigare och frissigare av min nya "plattång". bra jag) och ätit medvurstsmörgåsar till kvällsmål (!). I jämförelse med alla dessa ytterst spännande händelser, ter sig ju Lady Gaga nästan lite anonym. NOT. Lady Gaga är fan det koolaste som vandrar omkring på denna jord.

GAGA!

Snart smäller det!

Kundservicen

just just. Lätt att veta vad som ska anges, då det inte ens finns nånstans att klicka.

Dagens kloka ord

Vardagsironin

Eftersom denhär bloggen tycks ha muterat till en regelrätt bildblogg, så ja, säger en trasa mer än mina alla bloggtexter (det är ju inte varje dag man jämför sig med en trasa):

Nå älä.
(finns att köpas tillexempel här.)

Paul Davis is the man

Från Lotta Agatons blogg.

måndagskreativiteten

att en människa kan vara trött. Denna dag var inte av denna världen alltså. Det enda jag kunde tänka var jag är trött jag är trött jag är trött jag är trött jag är trött jag är trött jag är trött. kreativt så det förslår.

Man kände sig pigg på dagens möte.

Mein kampf

Jag undrar varför allt ska vara en sån jävla kamp hela tiden? Är det inte jobbet, så är det livet. Och vikten och kläderna och håret. Och finnarna i fejset. Och pengarna och sakerna man vill ha. För att inte tala om kärleken. Och städandet och tvättandet. Och så sig själv så där allmänt.

Ibland skulle jag faktiskt vilja dra åt helvete. Eller alternativt dricka en flaska rödvin. (fast det går ju inte, pga vikten och jobbet och hälsan och huden och fräschören, som man ju ska kämpa med).

Man blir överraskad

Man kan överraskas av sig själv. Som idag tillexempel: Jag finner det vara en självklarhet att jag inte skall gå till galna dagarna. Massor av människor, hett, trångt, nervöst, inte ens billigt. Plötsligt bara står jag där inne ändå. Och där finns rum att andas, där finns golvspace att röra sig fritt på, det är inte alls hett och där finns grejer som faktiskt verkar förmånliga. Och överraskningen: Man överlägger med sig själv och sin ekonomiska situation. Och finner sig stå i kassakön och punga ut stålar för grejer man egentligen inte behöver.
Fint dethär med att förstå sig på sig själv.

Dessutom: jag är på raivo-diet. Det kanske påverkar omdömet?

The memory lane, a.k.a. ego-inlägget

I väntan på resan till Indien över jul bjuder jag på gamla godingar från i våras!
Jag i olika länder:

Australien!

Thailand.

Thailand

Fiji Kolla hudfärgen alltså!

Kambodja. Vit som en krita.

Laos.

Galen finne med pipo i Nya Zeeland.

Argentina.

Brasilien

Chile.

Och sen får ni se bilder från Indien. Jag är så uppspelt att jag inte vet vad jag skall ta mig till.

Stadiflickorna goes skogen

Man vet att man är med asfaltsbarnen i svampskogen, då man iiik:ar sniglar och maskar, pekar på allt och frågar som en 5-åring vad är dethär för en svamp? på alla svampar man ser. Men lyckan, lyckan då man som 30-åring hittar sin första kantarell. Vetni, den är stor.

välkomstdrink är viktigt innan man går till svampskogen.

tänk att man kan bo såhär!

jee!

Titt-ut

Idag bevittnade jag en titt-ut-situation. Bokstavligen. På Stockas Motivus finns en rolig tant, som jumppar i en mörkblå jumppadräkt, svarta, vanliga nylonstrumppisar och små svarta "jumppatossor", ni vet sånadär som man hade då man var ca 5 år gammal och gick på satubaletti. Under jumppadräkten finns inga underkläder whatsoever. (Och hur jag vet detta är enkelt: jag har bytit om i samma omklädningsrum som tanten). Jag måste bara tycka att tanten är lite kool. Ba först ruinerar gymmet en med sjukliga priser och sen ska man dessutom ha värsta fäncyga kläderna som kostar en förmögenhet också. Go tanten, som grävt i sitt skåp och hittat jumppadräkten från 1945 då hon hade flickgymnastik i skolan. Att gå på jumppatimmar då man är 70+ är en merit i sig. Dessutom ser hon ut som en dvärg på cirkus med allt smink så hon har ju sinne för show!

Tanten är en kort och tjock tant med stora tantbröst som man kan slänga över axeln då det behövs. (När nu det kan behövas kan man ju undra men iallafall.) Idag under sista delen av styrketräningen hasade tantens jumppadräkt ner på ena sidan och hennes bröst tittade ut. Inte alls awkward nej. Ba vad ska man göra? Att gå fram och säga "anteeks, mut rintasi roikkuu puvun ulkopuolella" känns inte helt självklart. Inte heller känns "vi låtsas som ingenting" som ett bra alternativ. Försökte med telepati och hypnotisering och tankeöverföring, ba "titta dej i spegeln titta dej i spegeln titta dej i spegeln". Det funkade inte heller så bra. Är nog inte synsk after all. Att inte stirra är inte heller lätt.
Samtidigt som den diskreta jumppaledaren löste situationen kände jag en oerhörd lycka sprida sig genom hela min kropp, en lycka över att det inte var mitt bröst som tittade ut nånstans kring midjan.