Emil är en urvriden trasa till solstrålebarn idag, postfesttröttheten ni vet, och vill mest sova och skrikagråtaylapipa. Själv slösurfar jag på lyxbloggar med pradaväskor, resortresor, lyxmat och champagne i vita hem med lyxmöblemang på tiptopaltaner med swimmingpool. Sen blickar jag ut över förortshemmet och ser leksakerbrödsmulorsmutsdisktvätthögarspytrasorblöjpaketgamlatidningarorienteringskartorodiskadekaffemuggarnotmappar. Och mitt i allt detdär faller min blick rakt på dagens räddning: en salmiakslickepinne. Den blev dagens räddning, tillsammans med att jag steg upp ur soffan, sminkade mej och borstade håret samt lackade naglarna. Lite fräschare, slickandes på min pinne intalar jag mej sedan sansat att den som behöver många Pradaväskor på sin lyxaltan kanske inte har en lyckoslickepinne i ett blått hus med en fin familj i en förort. Eller så har dom kanske det också. Isåfall får dom väl ha det då.
fast jag innerst inne önskar att dom kanske ändå inte skulle ha det. Sen hinner jag inte fundera mer över det, för sen skriker min son och jag måste tag tag i eget liv och nu ska jag leka potatiskrig med min son.
Perusmåndag med andra ord.
2 kommentarer:
ooh! Potatiskrig! Tänk att ni är där redan, wow! Kram på er och tack för igår, vi har varit helt super postfesttrötta hela familjen idag.
Tack själva för fin fest! Det tar på krafterna för både stora och små att festa!
Och om potatisen så blev det sist och slutligen rätt lite krig, eftersom Emil gapade begärligt efter mera :D
Hungriga duden :)
Skicka en kommentar