Väderbloggen

Med en snabb blick ut genom fönstret imorse stod plötsligt helt klart för mej vad den största fördelen med höghusboende är. Eftersom Sami är bortrest stod jag inför två alternativ: att antingen sitta inomhus till April då snön smultit eller att pulsa ut i snön, hämta snöskottaren och börja arbeta. Av nån outgrundlig anledning valde jag alternativ två.

Winter wonderland i Esbo.

Första snön

Okej, Emils första snö är här. Eller egentligen föddes han ju under en vargavinter med massor av snö, men han hade liksom fokus på annat då. Så imorse när vi tittade ut genom fönstret var han alldeles stum, kisade, tittade, pekade och förundrades. Då vi gick ut på gården var han så förstummad att han bara satt som en klubbad säl på marken i sin eskimåmundering (det är ju inte precis lätt att röra sej i en stor halare nej) och såg mest ut att tänka får jag gå in snart?. Sen, när han fattade att det ju går att äta snö, ja då blev det roligt. (nästa steg i utvecklingen är alltså att lära honom vad färgen gult är, och att det inte är okej att äta gul snö, hur roligt det än vore)

Uuh uuh, jag är så ivrig på all snö.

Är detta nåt slags skämt eller?

Klockan är 11.34 och här sitter jag och önskar att det vore läggdags om typ 15 minuter. Är sinnessjukt trött och undrar hur denna dag skall sluta. Till er alla andra pigga och krya människor rekommenderar jag Cafe Aschan ikväll kl 18.30, för då har Eviva skivrelease!
Tänker 17 muggar kaffe innan dess.

Edit en stund senare: lite choko och nötter verkar också vara ett bra trick.

Att ha mitt jobb känns som ett privilegium

1. man får välja massa bra musik
2. man får tolka massa bra musik och bestämma själv hur man vill ha det
3. man får hänga med bra peeps.

Varje gång.

Suu-huck

Om vi säger såhär: Jag kommer inte att sörja att denhär dagen småningom börjar lida mot sitt slut.

Men:

Source: Uploaded by user via Hanna on Pinterest

Livet är faktiskt inte alltid en fest.

Modersarvet

Min son har tyvärr ärvt en av mina mindre charmanta egenskaper med modersmjölken. Han blir nämligen rosenrasanderabiat om man försöker visa hur han ska göra/lära honom något. Han kan nämligen själv. (Ba eh? En kläpp på snart 11 månader kan faktiskt inte jättemycket, så man tycker ju han kunde ha den goda smaken att lära sej av en äldre, men det passar sej ju inte. förstås)

Äpplet faller inte långt från trädet, hö hö.

Läs Manualen!

Först ba AAAaa%mp;%&p;lksjdls/;Oier&%&#"mmcLl&/#%raaaa i 45 minuter för att Sibelius inte gör som man vill.
Sen ba Googla! Eh, frågan kommer genast upp för att alla andra har fattat googla genast. Sen ba vah? Finns det en egen funktion för dethär? Ajaaaaa!
Sen ba duuh, jag har gjort onödigt jobb i 10 år för att jag inte orkat läsa manualen.
Sen ba *nolo*

Slut på meddelande.

På gång

Ni ba tänker hon inte på nåt annat än på James Bond? Janå, just nu har vi en HUGO*-turnering på gång. Jag leder överlägset. Så jag gör faktiskt annat också. Ja, och så snurrar ju BB i bakgrunden, för lite mer intellektuell stimulans.

*ni vet 90-talsspelet som man ringde in till tv för att få spela. Epic.

Min hjälte

Om jag älskar James Bond?
Svar Ja.

A walk on the wild side, del 70

Man vet att ens liv inte precis är la vida loca då man på lördagskvällen tycker att några timmar i Prisma är precis lagom underhållning.


Wild and crazy does not live here.

Resumén

Vad som har hänt under de senaste dagarna:

Vi har varit i Borgå, i Botby och hemma. Emil har inte sovit just nåt alls under dessa dagar och nätter. Istället har han sysselsatt sej med att gallskrika och skaka på huvudet och säga mamma och där och pa, som i lamPA.
Däremellan firade vi farsdag med croissanter, bullar, ost, lasagne och presenter. Familjens far fick bl.a. ett album med bilder från hans första år som far. Till det albumet gick det åt en hel del tejp och som pricken på iet var också dymon i flitig användning.
Vi har, med mycket stor möda, satt upp våra duschdörrar. Sedan sov Sami i badrummet.
Vi har även märkt att det bor några riktiga festprissemöss i vårt mellantak som partajar nätterna igenom. Lagom kul tycker jag faktiskt. Inte.
Efter några (ganska många) osovna härjarnätter tyckte Emil det var sådär lagom hejsan med jävla gröt imorse, så den flög via hans mun först på bordet, sen på väggen och sen på golvet istället för ner i magen. Blåbärssylten missade mitt vita Marimekkotyg med ca 0,5 mm och jag kände stor glädje och tacksamhet över detta. Now that's what I call a silver lining.

Inte okej

Nä hörni, det är verkligen inte okej dethär med november och inspirationslösheten. Allt är jättelame och tråkigt och ute är kallt och mörkt och fult och ingenting är roligt. Jag tänker godistvserierduntäckelångasovmorgnarglöggtrevligsamvaro och sådär.

Är ni med om vi ställer in november i år?

Bäst och sämst just nu

Det bästa med föräldraskapet just nu:
- Stunderna då vi skrattar och leker tillsammans och har en connection.
- Då barnet gråter och vill ha tröst, kommer upp i famnen och lugnar sej.
- Självklarheten. Insikten om att det inte kunde vara på nåt annat sätt. Nånsin. Det är vi.

Det sämsta med föräldraskapet just nu:
- Tröttheten. Att alltid vara lite för trött.
- Tidsnazismen. Då ett kast på 15 minuter i schemat kan kännas som det vildaste du någonsin företagit dej. Samt stressen som infinner sej som en blixt från klar himmel då tidsschemat skiter sej.
- Otillräcklighet i kombination med trötthet. Att inte orka stimulera, leka och busa med sitt barn hela tiden. Och att till näst vara övertygad om att detta är orsaken till att mitt barn varken kommer att springa maraton eller räkna till 17 innan han fyllt ett. Eller ens kunna något alls. (Hjärnspöken, ni vet. Inte kända för sin rationalitet, om vi säger så.)

Men som känt tar ju plus och minus ut varann, och vi får en happy ending!

Stressig fredag

Jag: orkar vi nu ta oss till kirppisen?
Sami: Njaah, snart ska vi ju äta muffins också, så det blir kanske stressigt.

Det har mao varit väldigt mycket att stå i med idag.
Dessutom hade vi gäster precis hela dagen. Som kuriosa kan jag berätta att jag tillbringade dagen iklädd pyjamas.

Viktigt

Idag har jag räfsat klart på gården. Det tog en evighet. Sen kom jag in och åt av gårdagens köttsoppa (mitt livs första egenhändigt tillredda köttsoppa! Förvånansvärt enkelt att få den god, faktiskt. Vilket ju kan tyckas underligt med tanke på alla dom äckliga eller smaklösa köttsoppor jag fått mig serverad under åren som gått)

Tyckte bara att ni behövde veta detta.

I övrigt har jag väldigt lite att komma med, men gör istället reklam för JRo, som skriver det jag tänker. Klok kvinna detdär, hörni. Klick und hej.