Tere

Hälsningar från andra sidan viken. Vi firar lite tumissemester och gör, tja, inte så mycket. Shoppar, äter, chillar och har det rätt så jättelattjo. Så att hejhej, nu ska jag ta det lite lugnt en stund till.

Foto är taget innan skoskavet från helvetet satte in och mina skor fick sej hela jäkla hemvägen (eller, egentligen var det jag som fick mej) och Sami döpte om dem till skorna som ej fungerar som skor skall - att kunna gå med. Oh the romance.

-

Uuh uuh, jag har såna gasellben i snygga skor

Tjenatjena

Tycker denna blogg förtjänar ett hej iallafall. Den är ej bortglömd, enbart bortprioriterad till förmån för sol, bad, dryck, glass, umgänge och sånt. Och idag, lyckligt hemkommen från Gran Canaria, har jag brunchat med finaste människorna samt stuckit mina rashänder ner i trädgårdsmyllan. Sjukt bra dag.

Konstig selfie från resan.. Tjena tjena.

Därför vill jag sjunga att bruna ben är bra

Medan vårkänslorna spirar och gräsmattan gror så vackert grön på gården denna gråa februaridag tänker jag redan på sommarsolen. Om knappa två månader drar jag och Emil tillsammans med mina föräldrar till varmare breddgrader. Hur skönt? Bamseklubben, vi längtar!

Men var är Pina Coladan?

Tåghej

Tågresenärerna säger hej. Är vi framme snaaaaart?

På väg!

Regntät jacka, filt, paraply, snacks, tidsfördriv, och gott humör (årets underdrift. Är så ivrig att jag har svindel).

Nyslott: nu kommer vi!

Thank you Tampere!

Alltså Tammerfors hörni! Sannerligen en stad som levererar! LEVELELEVEN! OMG! Blir liksom lite till mej av blotta tanken på hur bra det var. Och körmönstringen då. Så duktiga körer vi har och så bra fiilis. Och så TVÅ SILVER då. (Om två år tar vi revansch.)

Mer inspirerande helg får man leta efter.

Sollängtan

Åh, så jag längtar efter en solsemester. Ens för några dagar. Ens nästa år liksom.
Dricka drinkar i solnedgången.
Läsa lata deckare i hettan.
Äta mat som inte är risgrynsgröt eller knackkorv eller mackor, utan nåt exotiskt.

uuh uuh jag är så Beachgirl.

Börjar sannerligen vara ett tag sen jag var a) såhär brun, b) såhär platt om magen och c) på en strand.

Som tröst och botemedel mot strandlivsabstinensen har Samsan lovat att vi ska resa till Borgå i december. (och jag ba det är int helt samma sak)

Vagabonden och hemmet

Visst är det ju sjukt coolt att vara van världsresenär, men nog rackaren är det skönt att komma hem igen!
Resan var dock, förutom lite missöden med att läsa kartor och sånt då, alldeles superb. Ber på förhand ödmjukast om ursäkt för den minst sagt råddiga bildvyn, Blogger tycks leva ett eget liv these days.
Men vi gjorde bland annat detta:

Gick omkring på Lissabons gator och var glada...

och åt väldigt mycket glass. Notera den koncentrerade glassminen.

Gick omkring på smala gränder...

...och åt fruktiga frukostar i Porto.

I Porto kan en turist behöva en liten powernap eller två.

Speciellt efter stora goda pizzor....

...och allt portvin förstås.

I Douroregionen körde vi till en vingård som visade sig vara extremt lyxig. Vyn från rummet var ju inte så pjåkig...

...och inte heller vårt frukostbord var illa placerat.

Jag fick bruna ben över en (vår enda!) soliga dag vid poolen.

...och tog en mp3-guidning bland vinrankorna.

Vid Europas västligaste punkt Cabo da Rosa var det fint.

En liten minihajk i solen blev en perfect ending på vårt äventyr.

Om att läsa kartan samt hur det går till då jag använder navigatorn

Då vi hyrde bil insisterade jag på att vi sku hyra en navigator istället för att köpa nån töntig karta. (främst för att jag är skit på att läsa kartan. Men också för att GPS ju e klart coolare.) Efter en liten diskussion gjorde vi detta my way. (samt lite för att vi inte hittade nån vettig karta att köpa.)

Jag: nu lägger jag in i navigatorn vart vi ska. (vi har ingen som helst vettig karta med oss)
han: jeps!
GPSen: ni har nått er destination.
Vi ba Vah? Vi tittar oss omkring och konstaterar att vi är mitt på en väg ute på en åker. Jag ba okej, jag programmerar om...
Jag: nu borde det vara rätt. Nu kör vi!
Han: är du säker?
Jag: japp. Kör!
Efter 10 minuter ska vi parkera bilen vid en järnväg, precis som vi blivit tipsade på hostellet. Vi parkerar, tittar på kartan och skrapar oss i huvudet. Orienteraren blir inte klok på kartan.
Jag: äh, strunta i kartan, vi går på magkänsla!
Han: right...
Efter ett tag stannar han första bästa gubbe för att kolla var vi riktigt är. Gubben kollar på vår karta och flinar.
Gubben: but this map is of Sintra. You are not in Sintra, you are in Queluz.
Vi ba eh? (jag tänker, säger inte högt "men GPSen sa ju...")
Känns halvmuntert att fråga om vägen till sevärdheter i fel stad.

Resebloggen

Jag rekommenderar Lissabon åt människor som gillar a) laid-back fiilis, b) god mat och dryck c) mysiga små gator och gränder, d) dyr shopping, e) att resa. Ifall du hör till någon av ovanstående kategorier, res till Lissabon! Själv åker jag uppåt landet idag, närmare bestämt mot Porto. Dom har lovat ösregn dit. Bra planerat.

Semesterresa 1 facit

Ja, jag har ju gjort Nyslottsdebut! Sanslöst så bra det var. Och ni vet ju att jag inte är lättimponerad. Men seriously: finns det nåt vackrare än Tosca done right? Se-ri-öst. Var ju lite förberedd på en tupplur eller sju under Lohengrin, men inte en endaste liten blund hann jag med under de fem timmarna, det var ju så löjligt bra! För en masscenssucker satt detta ju som pinnen i skiten! Men inget slår en Caravadossi-aria. (jag torkade i smyg en tår efter e lucevan) Här kan ni förresten läsa mer om vad vi gjorde! Och här kommer några milstolpar i bilder:

Varje resa börjar med lite surf.

Uuh uuh jag e så Operaförståmejpåare.

Uuh uuh jag är så Artsyfartsy.

Johanna simmar i den blåa timmen i Saimen.

Det var en blå timme.

Johanna blev av med Tosca-oskulden i 30-graders hetta.

Uuh uuh jag e så sommarglad.

Vi avslutade vår Nyslottsvistelse med ytterst delikat mat.

Den som spar han har

Och jag har fortfarande förra veckans PP att titta på!
Tyvärr fungerar visdomsorden lika bra på ofullbordad städning och otrevliga arbetsuppgifter.

India baby

Det finns väldigt många stories att berätta om vårt Indien-äventyr. De flesta går under kategorin what happened in Goa stays in Goa, men lite ska ni väl få ta del av också. Här är ett smakprov:

Kl 11.50 på onsdagen satte två happy backpackers av mot flygfältet för att börja sitt äventyr i Indien. Köld, mörker, snö och storm byebye, hello sol och strand och paraplydrinkar. Men riktigt så enkelt var det ju inte. För det första var vårt flyg försenat från Helsingfors. När vi skulle byta plan i Istanbul tänkte det gå illa, eftersom duden inte ville släppa ombord oss på flyget då vi inte hade visum. Trots att vi kollat med ambassaden att finländare får on arrival-visa i indien. Japp japp. Härligt. Men allt löste sig och vi fick gå ombord iallafall sen. Före det hann jag knappra in fel kod i telefonen, så vissa agenter fick ta nattliga färder till mitt hem för att söka puck-koder. (Eftersom agenten är en specialutbildad, mycket intelligent varelse, hittades koden inte alls på det två koordinaterna jag angett, utan på ett helt annat ställe, som agenten själv luskade ut.)Väl framme i Indien var det i sanning mycket bökigt med on arrival visa. Efter böket visade det sig att min rinka var försvunnen. Oh joy. Efter många om och men med dålig kundservice från Turkish airlines, tog vi oss ut från flygfältet för att ta en taxi till tåget, som vi hade förhandsbokat plats på. Taxichauffören körde och körde, men hade ingen aning om vart han skulle och blev bara ettrigare och ettrigare. Häääärliigt. Efter en nästan 3 timmars färd hittade han slutligen fram till tågstationen. Efter lite mera bök visade det sig att vi inte hade plats på tåget heller. Jaha. What to do. Några snälla indier hjälpte oss att köpa "vanlig" tågbiljett (You know this is Our train, right madame?) Nåväl. Vi ställde oss på perrongen och väntade. Kollade åtminstone med fem personer att det var rätt perrong. Svettades och åt en minimal påse chips. Efter några timmars väntande inser vi att vi nog är på fel perrong iallafall, springer upp över bron till ett annat spår och ser tåget tuffa iväg mot Goa. Naaaaajs. I närheten finns ingenting, så vi väntar snällt på tågstationen i 3,5 timmar till. När vi väl är ombord på tåget är det ju sjukt fullt. Vi får hedersplats på golvet framför pissoaren. Klockan är då ca 17 på torsdag eftermiddag och vi har fortfarande endast ätit varsin 20 grams chipspåse. I tåget är det indier och småkryp överallt. Vi får varsin sittplats en stund, men visas sedan tillbaka till vår pissoarplats då gänget vill börja sova. Kl 00.30 kommer dock en julens ängel fram till oss och ger oss sina två sängar för de återstående 1,5 timmarna. Vi är i himmelriket. minst. Väl framme i Goa åker vi en sjukt dyr taxi, som inte heller hittar fram till vårt hostel. Camster hoppar käckt ut ur taxin och rycker några random dudes i ärmen, och med deras hjälp är vi framme i vårt hostel kl 04.30 på fredag morgon. Mätta, utvilade, och fräscha nyponrosor stupar i säng och sover till 13.30 följande dag.
Efter det hände saker, som ni inte ens kan ana er till... Menmen, what happened in Goa, stays in Goa. Bacardi breezers, sand, strand, sol, ananas, en roskis, några scooterfärder, en solnedgång, ett raveparty, god mat, många sms, förkortningar och goda skratt och ett och annat se-ri-öst hör till ingredienserna. Den nyfikne kan få en privat redogörelse av några av händelserna.

Indien post scriptum

jaa-a. bästa julen nånsin. bästa indien. bästa allt. lite mera skall komma, varen icke rädda. måste bara säga att dethär med att man inte tackar nej när det erbjuds fick en riktigt sjuk liten tvist på bussen hem från helsingfors-vanda. I'm on fire peeps. (också för att jag har feber)

japp, gott nytt 2011. må detta bli ett lyckans, resornas och kärlekens år.

Årskrönikan

Om 2009 var ett gott år, så har 2010 minsann visat lite avigsidor. Ett paradoxernas år, kan man lugnt konstatera.

Det har ju hänt sanslöst mycket i mitt liv detta år, här är några highlights.

Januari, månad Iso-G:
Jag skrev väldigt flitigt på min gradu, fick en JIM till frukost, dirigerade en konsert i Vasa, Helsingfors och Korpo, glömde ett par byxor och levde la vida loppa. Jag var vit som en krita och såg mest trött ut.

Februari, månad Dagen D:
Jag åkte iväg på jorden runt-resa. Åt lite snabbmat i neonljusen i Hong Kong, shoppade och åkte tåg i Vietnam, drack billiga drinkar i Kambodja, fyllde 30 år och firade med många drinkar och blev upprörd över att man ju inte fick feja i Vietnam. I Kambodja smalt ett hjärta och i Bangkok hade vi ingen vettig karta på nattliga grändvandringar. Vi sov på hotell, hostel, tåg och buss och flygfält. Jag blev lite brun.

Mars, månad Hett:
Jag hänfördes av Laos, matade munkar, åkte lianbana i djungeln, träffade en FBI-agent och fick avsmak av Pattaya. Överlag steg vi väldigt ofta tidigt upp. Det var hett hela månaden (förutom i Keith) och vi intog Australien, bodde i husbil, sov i crazy-dorm, blev kolossalt berusade i Sydney, tänkte frysa ihjäl i Keith, söndrade en börs, seglade till Whitsundays, var kulturella och sov på en parkbänk utanför ett flygfält. I miljonstaden Melbourne körde vi smidigt nog utan karta. Jag blev kolossalt brun.

April, månad Spänning:
Vi fortsatte vår Australien-odysse och Robert glömde en massa saker efter sig hela tiden, medan jag var världens sämsta reseledare. Vi campade i Nya Zealand och surfade lite soffa, åt sjukt mycket äggsmörgås och såg vackra vyer och kor. Jag insåg att halva resan hade gått och besteg ett berg. Vi solade i Fiji och Mister Robert fick världens myschogaste chokokaka. Jag blev sjukt sjukt brun och sen flög vi mot tiden till Santiago, där vi hade sanslös jetlag och märkte att vi verkligen inte kunde spanska. Alls. Jag återupptog kärlekshistorien med Epicentrum. Jag var mera svart än brun.

Maj, månad Sydamerika:
Jag älskade Buenos Aires, shoppade och drack kopiösa mängder vin. Spenderade över två timmar i en mataffär, blev hänförd av Iguazufallen och vandrade återigen på osäkra gator i natten i okända städer utan karta. I Brasilien åt jag väldigt mycket pao de queijo och drack drinkar. I Rio tittade vi på fotboll och blev rånade mitt på ljusa dagen. Den dagen fick man svära. Vi avslutade vår världsresa med världens finaste välkomstkommitté på Helsingfors-Vanda flygfält. Jag var fortfarande väldans brun.

Juni, månad Lame:
Att vara hemma var både skönt och tråkigt. Reste till Köpenhamn, åt mygg och var på läger. Jag satte vadd i örat och tittade på bröllop i 17 timmar och vande mig vid tanken på ett nytt liv.

Juli, månad Sommartorka:
Reste på tjejresa, firade sommardagar i tropiska Helsingfors, åkte till Tammerfors och tittade på tv. Jag var väldigt brun och drog en riktig grovrövare i Esboskogarna.

Augusti, månad Skratt:
Var på läger och skrattade så tårarna rann, hade tandköttsögon och var på U2. Gratis var gott och jag köpte nya brills, klädde om en stol och åt på restaurang.

September, månad Sorg:
Jag drack piimä och imponerade på mig själv, hade klackarna i kajaken och åt mikromat. I slutet av månaden möttes jag av två stora sorger. Brunan fejdade till obefintlig.

Oktober, månad WTF?:
Såg ett tantbröst på gymmet och plockade min första kantarell. Jag fick färskost på fingret, åkte till Uppsala och var mycket ledsen över alltings jävlighet. Dirigerade mycket körer, drack skumpa i arla morgonstund och fick en ny dator. Åkte mycket tåg men hade inga hål i tänderna.

November, månad Tåg:
Jag åkte sanslöst mycket på försenade tåg, diggade Alf och var ledsen. Ringde ett telefonsamtal och käkade smörgåsar. I olika delar av landet drack jag vin. Jag åkte till Åbo, drack ännu mera vin och sen blev allt riktigt rojsigt.

December, månad Seriously?:
Allt var i sanning mycket rojsigt och jag festade brallorna av mej i tid och otid. Blev med padda och åkte igen en gång sjukt mycket tåg, men var som vanligt väldigt cool. Alldeles för många julkonserter fick njuta av min ädla närvaro men YL vann. Det snöade alldeles hejdlöst och jag blev officiellt singel. Sen åkte jag till Indien, satte klackarna i curryn och var helt Eat.Pray.Love och blev lite brun igen.
Och bestämde mig för att 2011 ska bli lite mindre sorgligt och ett kanske lite lugnare år.

Checklistan

benen rakade - check
tånaglar lackade - check
solkräm, solhatt, bikini, solglasögon packade - check
hemmet städat - nästan check (de dammråttor man kan plocka med handen är borttagna, diskmaskinen tömd och sängen lite bäddad)
en kaffepanna söndrad - check
två vinglas söndrade - check
ett dricksglas söndrat - check
Rinkan packad - check
passet packat - check

God jul hörni, nu sticker vi! Klackarna i Curryn!

Tips

Jag har satt in länken till Reseblåggen 2010 här, ifall nån är intresserad (alla är jätteintresserade!). Såhär i juletider blir man ju lätt sentimental och vill blicka tillbaka över året som gått. Då man gör det inser man att man har gjort nåt sjukt häftigt just detta år, nämligen rest Jorden Runt. Läs bloggen och åk på en sån resa! Ni ångrar er garanterat inte!

För att vi inte skall glömma att julen är i antågande, kan ni komma i stämning med detta fantastiska klipp.

The memory lane, a.k.a. ego-inlägget

I väntan på resan till Indien över jul bjuder jag på gamla godingar från i våras!
Jag i olika länder:

Australien!

Thailand.

Thailand

Fiji Kolla hudfärgen alltså!

Kambodja. Vit som en krita.

Laos.

Galen finne med pipo i Nya Zeeland.

Argentina.

Brasilien

Chile.

Och sen får ni se bilder från Indien. Jag är så uppspelt att jag inte vet vad jag skall ta mig till.

Den utvalda

I den arla arla morgonstunden var min kappsäck den första som uppenbarade sig på det magiska rullbandet på Kastrup. Det är i stunder som dessa som man känner sig utvald och lite speciell.

För och emot

fördelar med att vara hemma igen:
- vännerna
- egen säng
- "normal" mat, (vem sku ha trott att att handla i S-market kunde vara så roligt?)
- det kommer (varmt) vatten med tryck ur duschen
- man kan sortera sina sopor och känna sej som en god världsmedborgare igen
- andra kläder!

nackdelar med att vara hemma igen:
- man måst städa
- man måst jobba
- man kan inte gå omkring och vara smutsig jämt (men duschpunkten ovan väger upp detta rätt väl)
- man måst jobba
- man måst städa
- franskisar med glass och öl till frukost-dieten är definitivt över (något som egentligen är en jättejättebra sak)