Icke-kosher-vakuum

Men hörni, ibland slås jag av mild panik och tänker att jag tror jag ångrar mej och returnerar dethär barnet iallafall. Jag vill ha mitt liv tillbaka (och då har vårt älskade barn inte ens anlänt ännu). Det känns inte helt okej att slås av just denna panik, men hur jag än försöker rationalisera bort den så funkar det inte. Jag är inte redo för moderskapet. Inte redo inte redo inte redo. Inte det minsta redo för förlossning. Det knäppaste är att jag knappast är redo för alternativet heller. Ett omöjligt vakuum har uppstått där ingendera alternativen känns okej.
Dessutom är jag sanslöst förkyld.

Sjukdomsförloppet

Min sjukdom har avancerat såtillvida att det nu har gått från hosta och lite basal röst till hosta, enbart torrt knärrljud till röst och totaltäppt höger näsborre.

Fint att det händer mycket i ens liv.

Hur det går till då jag möter Sigmund Freud

Igår träffade jag Sigmund Freud på femkantens hälsostation. Först blev jag lite ivrig: en levande legend! Och sen ytterst misstänksam. Vad vet Sigmund Freud om dagens medicinska framsteg? När han berättade att hans mamma var född i Shanghai men hade gjort karriär som sångerska i 30-talets Tyskland växte mina misstankar i takt med att han mätte min feber. Termometern var en såndär nymodighet som man bara sätter mot huvudet. Han kallade den för hjärnskannern; skannern som kollar upp om jag har dirty thoughts. Den blinkade rött och han började flabba (för ett ögonblick undrade jag om det iallafall var så att jultomten och Freud egentligen var samma person, men Freud luktade rätt illa och julgubben brukar ju lukta mera sprit än illa han) Man ba jaha? Han ba tuhma tyttö. Ilmankos että oletkin raskaana. Kan ju meddela att mina misstankar mot denna mans trovärdighet som den västerländska läkekonstens företrädare började vara rätt höga. Kanske han var Sigmund Freud iallafall? Började faktiskt smått önska att skulle ha varit det, då skulle jag ha förlåtit honom på en röd sekund.

Han skrev oberoende (om än synnerligen motvilligt) ut en antibiotika åt mej med orden kanske hjälper det, kanske inte. Det är ditt val om du tar medicinen eller inte, men minns att du är gravid nu. (för det är ju nåt man ganska lätt glömmer så där i vanliga fall, speciellt såhär i tredje trimestern och Omppisen konstant sparkar mej rakt i solar plexus).

Hostan är om möjligt värre idag och Sigmund Freuds elaka skratt ringer i mina öron. Ta mej i brasan så obrasiga tider det är just nu.

Resenären

Jag är dendär som alla i tåget hatar. Som, ifall jag vore en seriefigur, skulle ha sina lungor utsprutandes ur käften var femte minut, då jag måste hosta.

Intresseklubben hurrar.

På tåget

Saker som jag inte tycker jättemycket om på tåg:
- människor som lyssnar på musik med hörlurar, men som har så hög volym att även jag tvingas lyssna
- att VR påstår att det finns junaverkko i tåget fast det inte stämmer
- att min bänkgranne äter kalla, otillredda spenatplättar och chips till frukost helt sanslöst ljudligt

I eftermiddag, då jag åter är med normalt nät och inte måste mobilblogga, ska jag berätta nåt mer positivt så stay tuned!

Ressukka

Okej, jag bloggar lite trögt these days. Det beror på att jag mestadels befinner mej i sovande tillstånd. Det känns inte okej alls, men jag är tröttare än en gammal frass just nu. I vaket tillstånd har jag mest ångest över vårt trånga boende och det faktum att Omppeluren inte ryms att bo någon annanstans än i magen, och där vill jag för övrigt inte att den ska bo längre än den ska. Däremellan har jag hunnit vara sjuk (fortfarande hängig och det är kanske syndast om mej i hela världen), hälsa på en nyfödd och färga håret.


No paparazzis pliiz. I cant haz them, tyckte Pulla.

uuh uuh en riktig Bebis! Lite fascinerad och lite rädd.
Vem tror ni är räddare, Pulla eller jag?

Okej: Note to self: använd inte stor, vit tröja when preggers.
(om man inte gillar korsningen mumin-vitval förstås!)

uuh uuh hemma mysliv på soffan. Så pigg och kry. och Käck!
(hörni, om det är nånting som är 2010 så är det nog käckhet)

uuh uuh nytt hår!

En non-Martha-Stewart-moment

Denna måndag har varit osedvanligt tröttsam på alla tänkbara sätt. Måste vara för att jag igår var så aktiv. Jag menar: "städa" (as in plocka lite löst i grejer, hitta en radiostyrd helikopter i en låda och leka med den en bra stund istället) och "baka" bröd i brödmaskinen. Helikoptern var skitsvår att styra och brödet blev ytterst suspekt både vad gäller smak och utseende. Det fick snabbt namnet Rumpbrödet. Man känner sej ganska långt från Martha Stewart.

Reikäleipä. I sanning ett suspekt hål. 

Och detta var första gången jag bloggar om rumpbröd och helikoptrar. Kanske också sista.

De älskade

Häromdagen planerades kvällens program. När jag konstaterade att vi ju tar bil, utbrast min finaste, mest ekologiska vän lyckligt "åh vad jag älskar ditt nya liv med bil!". För den kommentaren älskar jag henne kanske ännu lite lite mer. För det är ju just såhär det är: inget är svartvitt.

Alla undrar givetvis vad det spännande programmet kan vara. Och det involverar en annan, högt älskad vän, som ska flytta. Då jag meddelade här hemma att vi ska dit och hjälpa till frågade den högt älskade sambon försiktigt vad jag riktigt har tänkt göra där (alla minns ju hur det gick till då vi flyttade: han gjorde allt. Jag bar två kuddar). Jag tittade oförstående på honom i en sekund och svarade sedan det givna: jag ska underhålla. Han tittade på mej och log och sa "vilken tur att vi alla har en uppgift".

Och vi vet ju, att med dessa kvinnor blir högst antagligen tillochmed en flytt ett festligt tillfälle.

Source: bluntcard.com via Hanna on Pinterest

Mitt sjukt spännande liv, del en miljon

Medan min Sambo gör sitt bästa för att se till att få i sig sin beskärda del av min tuliainen, sitter jag och fotar mina naglar med Photoboothen. Ni märker att romantiken flödar.

uuh uuh look at ma nailz bitches!

Sen kör jag en omgång på pinterest för att döda tiden tills vi ska gå ut å hurta bort lite av den matorgie vi just tog del av på kvarterets bästa nepales.

Sen tycker man kanske att man inte riktigt skulle orka med hurtbullelivet och så ser man dethär:

Source: tumblr.com via Hanna on Pinterest

Och sen inser man att det kanske vore en idé att hurta lite iallafall.

Om bröst och vaginor

Saftig rubrik, jag vet. Men det råkar vara så att vi har varit på den första förlossningsförberedelsekursen idag. Och tittat på en amningsvideo. Eh okej tänker ni. Och det tänkte vi också. What a waste of time alltså. Seriöst. A) jag är ingen idiot och b) jag är inte född igår. Jag kanske inte vet särskilt mycket om barn, det är jag den första att medge, men kom igen. Det kan väl inte vara nånslags raketvetenskap att mata ett barn? (alla världsvana mammor skrattar rått och tänker vänta bara) Men kom igen. I tider som dessa, då internet levererar allt och lite till som man kan tänkas behöva veta och inte vill veta kändes kursen som ett hej och välkomna till 1980-talet. Nu ska ni få info om amning via en video och en broschyr.

Denna nådens dag råkar också Eva skriva om förlossningar och Storkboet, dit vi skall styra våra käcka know-it-all-steg om några månader så att Omppisen får vädra vårluft med egna näsborrar. Mon Dieu tänker jag nu. Jag vet inte om jag nånsin blir beredd på att se videor om vaginor och moderkakor, för att inte tala om själva realityshowen som ska försiggå kring min vagina i januari. Och sen läser man Peppes kommentar om trafiken kring ens underliv i förlossningstider och pryda elisabetanska damer som jag dör en smula. Kanske mitt barn iallafall bara kommer att uppenbara sej i ett rosa glittermoln? Utan blod och slemproppar och annat saftigt. Fullt påklädd i en liten gullig halare och med ett stort leende på läpparna sägandes Mamma!
Det enda som känns ens lite bra med dethär är att vi ska föda på samma ställe som Eva och Peppe, som obviously båda har överlevt och fött prima barnexemplar.

Ringa in rätt alternativ!

Ni vet känslan när man sitter på möte och
a) hellre skulle vara under täcket,
b) inte bryr sej jättemycket om vad de andra säger,
c) känner att man inte har något whatsoever att komma med,
d) inte vill delta i diskussionen för att man bara inte orkar
e) inte är intresserad av ämnet i fråga

vad gör man då? Jo man
a) surfar på pinterest och skrattar åt t.ex. detta:

Source: None via Jude on Pinterest

Source: imgfave.com via Marissa on Pinterest

Source: None via MissMissyGlee on Pinterest

b) smygbloggar om det istället

Söndag = arbetsdag

Övning-keikka-övning-mat-tåg. Denna dag har alla potential för att bli arbetsdryg. Som tur har jag blivit lovad en estnisk tuliainen senare ikväll. It better be good.

Vuxenlördag

Jahapp, klockan är 10.14 och jag har ätit frulle, läst både Husis och Hesari, vikt bort tvätten, satt på en diskmaskin, ätit några överblivna godisar från gårdagens godisdagsgodisskål och konstaterat att där ännu är en tredjedel kvar, surfat, och packat väskan inför Vasa-färden senare idag. Och det är ledig lördag. Man ba que?

Spenderbyxorna

Utan att blinka spenderade vi hutlösa mängder pengar idag. Men nu har vi en kamera att leka med och en soffa att sitta och leka med kameran i.
Efter det fick vi gå ut i skogen och plocka svamp så att vi ska ha råd att göda vårt kärleksbarn.

Soffan

Igår åkte vi ut på soffuppköp. Det gick inge vidare kan jag avslöja. Det mest produktiva vi gjorde var att äta på Hesburger. Soffutbudet som passar a) vårt utrymme och b) vår budget är i sanning bristfälligt. Det resulterade i att vi mest skrattade rått åt oss själva och alla soffor och åkte hem tillbaka. Sjönk ner i nuvarande soffan, hånskrattade åt att vi faktiskt inte riktigt ryms båda två i den nuvarande pygmésoffan och började möblera om. Insåg att det verkligen inte såg bra ut på något som helst sätt och möblerade tillbaka. Byggde ut vår nuvarande soffa med pallar, innebandyklubbor och filtar och nu ser soffan ut som en femårings kojbygge och vi är tillbaka på square one. Kom fram till att det vi egentligen behöver är ett egnahemshus. Anyone?

Lyckan

Source: spaceforinspiration.blogspot.com via Hanna on Pinterest

Som att komma hem efter en lång dag och bli serverad fransk potatis och knackkorv till middag och förtära det tillsammans med den som betyder mest.