Rövarlivets konsekvenser

Okej, så man tar ett (litet!) glas vin med maten på restaurangen i Tölö en kylig måndagkväll i juni efter en änglalik konsert. Och idag vaknar man med huvudvärk?

Att leva fritt konstnärsliv i sus och dus har ett pris, tydligen.

Den vilda

Det är länge sedan jag var wild and crazy. Men inatt skedde det: jag vakade osedligt länge framför tv:n. Zappade mellan Jukola och bröllis och levde helt enkelt loppan i tv-soffan.
Så imorse bestämde jag mig för att fortsätta vara lite oberäknelig och åt således frukost först kl 10.15 och drack kaffe ur en annan mugg än vanligt. Kaffe behövs en vild morgon som denna, då jag vakat halva natten och känner mig som en ung och fri konstnärssjäl. Jag menar, jag drack ju en cider också framför tv:n igår. Kalsarikännit the 2015 edition.

On top of everything har jag lackat naglarna också. i TVÅ lager.

Allt har sin tid

Man vet att livet ser annorlunda ut nuförtiden, då man inleder en post-fest-söndag med att få sin kaffekopp uthälld av en fotboll som kommer flygande och har lunchmoussakan i ugnen innan klockan är morgon. 

Det mest annorlunda är väl att det känns rätt okej det också.

Bus i kvadrat

Såhär avleder man bus i arla morgonstund, så man hinner greja med allt sitt.

Så att man själv blir redo för bus i 50-talsstil hela dagen.

Okej, att garderobsfynda 50-talsstil var snudd på omöjligt i min garderob, men nåt fick jag ihop iallafall. Synd bara att vädret är bland de mest ofrisyrvänliga väder jag varit med om på länge. Så, nu är jag AFK hela dagen och busar på allt vad jag orkar.

Storfestarna

Hörni, dethär med att dela en flaska vin med god vän - det var ju inte igår det hände senast.

Lurendrejaren

I lördags var det galej. Och förresten ljög jag på bloggen: det blev visst festfrisyr! Bäste Emil beslöt sej för att tupplura ordentligt så att jag hann duscha, sminka, göra håruppsättning och greja. Han har sinne för viktiga kulturevenemang den gossen. Konserten var fin (läs dagens Husis) och partyt superlyckat. Mitt första egentliga party sen vappen(!) och jag förstod att hålla mej lite på mattan med både snaps och skumpa. Medan mor rojsade till sej på stan var far och son hemma på tumis i 8 timmar, nästan mer, vilket är rekord. Största orsaken till att såg mej tvungen att tacka för mej kring midnatt var faktiskt mitt eget fysiska tillstånd (Hej Dolly Parton-boobs) och inte oron över att inte mina pojkar skulle ha klarat sej. Det kom förvånansvärt många frågor om just detta: om jag är orolig för hur det går hemma? Jag ba eh? Varför skulle jag ha varit det? Pojken är hemma med sin far. Far är lika bra som mor, han saknar bara mejeriet. Som tur finns det ju ersättning! Då jag kom hem sov gossen och fadern kollade på film och allt var i sanning fridens liljor.
Följande morgon diskuterade vi gårkvällens händelser både på hemmafronten och på balfronten. Allt verkade mysigt tills Samsan tog upp faktumet att Emil sov på balkongen i 2 timmar kvällen innan. Sen fortsatte han med Ja och gråtlarmet, det räcker ju ända till Lungi, så jag gick och tog några öl. Jag spärrade upp ögonen, satte maten i vrångstrupen och började lipa. Tills jag fattade att han lurades. Cruel. Very cruel.

Det börjar på G och slutar på -ala

Nu e det Fest! Bileet. Gala. Woohoo! Ser nästan lite ohälsosamt mycket fram emot att plocka fram lösögonfranslimmet, plattången och festsmyckena, meikka och keikka och göra mej fin inför ikväll. När får man börja laga sej?
I samma veva måste jag nog passa på att gå ut med en uppmaning till mina peeps: Ordna fler fester! Mitt liv har varit alldeles för festtorftigt denna höst (jag menar, jag har inte använt taggen i sus och dus en enda gång här på bloggen i höst, which kinda says it all.) Men ikväll smäller det! (att jag antagligen kommer att bli trött där kring 22-snåret och vilja gå hem under täcket är en helt annan femma. Uppladdningen är halva grejen. Kännijännitys, ni vet. Fast utan Känni denna gång.)

Magmuskelträningslägret

Jag ser ett mönster: efter sociala vän-helger skriver jag lyriska inside-inlägg om roliga events. Denna helg är inget undantag. Denna helg har varit ett träningsläger för skrattmusklerna. Jag blev inte bara ett år äldre, utan förmodas nu leva i minst hundra år till. En av de mest sociala helgerna på mycket länge, och en av de bästa helgerna i mitt liv. Ni kan nog inte förstå hur fina vänner jag har. Fredagen spenderades i köket med hjärncellerna i febrilt arbete, lördagen spenderades lite (okej, rätt mycket) i köket och mest med ett skumpaglas i handen glidandes runt i svartvita kläder. Söndagen spenderades till nittio procent i våg/lod/hurdetnuvar-rätt läge sjungandes Friends-sången i stämmor.

Och, efter att ha umgåtts i tre dygn, går man hem till sej, uppdaterar fejan om fina vänner och roliga helger, och sen måst man chatta lite på msn med de fina vännerna, som man just har spenderat tre dygn med. Ba sådär för att vaihtaa kuulumiset liksom. That, my Friends, is real love.

Livet efter döden

Efter gårdagens dödsdag har denna dag bevisat att det finns ett liv efter döden! Tillochmed måndagar kan innehålla liv. Flitens lampa har lyst över mig och jag har jobbat, övat, tänkt, bakat (!) och varit ivrig över kommande dagars arbeten (och gått igenom helgens vktigaste händelser med en medsyster i Vasa). It's a Happy Monday peeps! Jag är helpeppad.*




*ni som hatar måndagskäckhet, kom ihåg att love trumps hate. Carpe diem, ni vet. älska livet.

Lilla döden

Tv-serier i sängen gör att saker känns litelite mera okej än de borde en söndag som denna. Det borde jämna ut sig då jag snart skall sticka iväg till Missionskyrkan. Jämna plågor.

Te te te. Te ska bli the new alcohol. 

Dagsformen

Okej, peeps, såhär är det: jag tycker ju att jag har världens bästa jobb. Really, I do. (jag menar, det känns ju också helt okej att få det bekräftat i den nationella tidningen att man är rätt kvinna på rätt plats i rätt tid och så. you get it) Men idag, idag känns det brutalt att behöva välja mellan att a) titta på tv-serier i sängen och b) söka repertoar, förbereda kvällens körövning, förbereda morgondagens vasa-rep, lyssna på en massa musikexempel, förbereda helgens övningssession och börja öva inför nästa veckas nya repertoargenomgång. (samt att behöva duscha, klä på sig och hoppa på tåget.)

i mitt nästa liv ska jag så vara en katt.

Peace to the world

Denna dag skulle vara en ypperlig bloggdag, jag kunde berätta hur roligt det var igår och så. Men det är en kraftansträngning i sig att flytta fingrarna på tangentbordet och och det faktum att man måste trycka ner tangenterna gör lite ont i själen. Ungefär så pigg är jag på en skala.

Det vankas vin och trevligt sällskap. Plötsligt var jag inte trött sen heller, utan mest bara törstig.

Årskrönikan

Om 2009 var ett gott år, så har 2010 minsann visat lite avigsidor. Ett paradoxernas år, kan man lugnt konstatera.

Det har ju hänt sanslöst mycket i mitt liv detta år, här är några highlights.

Januari, månad Iso-G:
Jag skrev väldigt flitigt på min gradu, fick en JIM till frukost, dirigerade en konsert i Vasa, Helsingfors och Korpo, glömde ett par byxor och levde la vida loppa. Jag var vit som en krita och såg mest trött ut.

Februari, månad Dagen D:
Jag åkte iväg på jorden runt-resa. Åt lite snabbmat i neonljusen i Hong Kong, shoppade och åkte tåg i Vietnam, drack billiga drinkar i Kambodja, fyllde 30 år och firade med många drinkar och blev upprörd över att man ju inte fick feja i Vietnam. I Kambodja smalt ett hjärta och i Bangkok hade vi ingen vettig karta på nattliga grändvandringar. Vi sov på hotell, hostel, tåg och buss och flygfält. Jag blev lite brun.

Mars, månad Hett:
Jag hänfördes av Laos, matade munkar, åkte lianbana i djungeln, träffade en FBI-agent och fick avsmak av Pattaya. Överlag steg vi väldigt ofta tidigt upp. Det var hett hela månaden (förutom i Keith) och vi intog Australien, bodde i husbil, sov i crazy-dorm, blev kolossalt berusade i Sydney, tänkte frysa ihjäl i Keith, söndrade en börs, seglade till Whitsundays, var kulturella och sov på en parkbänk utanför ett flygfält. I miljonstaden Melbourne körde vi smidigt nog utan karta. Jag blev kolossalt brun.

April, månad Spänning:
Vi fortsatte vår Australien-odysse och Robert glömde en massa saker efter sig hela tiden, medan jag var världens sämsta reseledare. Vi campade i Nya Zealand och surfade lite soffa, åt sjukt mycket äggsmörgås och såg vackra vyer och kor. Jag insåg att halva resan hade gått och besteg ett berg. Vi solade i Fiji och Mister Robert fick världens myschogaste chokokaka. Jag blev sjukt sjukt brun och sen flög vi mot tiden till Santiago, där vi hade sanslös jetlag och märkte att vi verkligen inte kunde spanska. Alls. Jag återupptog kärlekshistorien med Epicentrum. Jag var mera svart än brun.

Maj, månad Sydamerika:
Jag älskade Buenos Aires, shoppade och drack kopiösa mängder vin. Spenderade över två timmar i en mataffär, blev hänförd av Iguazufallen och vandrade återigen på osäkra gator i natten i okända städer utan karta. I Brasilien åt jag väldigt mycket pao de queijo och drack drinkar. I Rio tittade vi på fotboll och blev rånade mitt på ljusa dagen. Den dagen fick man svära. Vi avslutade vår världsresa med världens finaste välkomstkommitté på Helsingfors-Vanda flygfält. Jag var fortfarande väldans brun.

Juni, månad Lame:
Att vara hemma var både skönt och tråkigt. Reste till Köpenhamn, åt mygg och var på läger. Jag satte vadd i örat och tittade på bröllop i 17 timmar och vande mig vid tanken på ett nytt liv.

Juli, månad Sommartorka:
Reste på tjejresa, firade sommardagar i tropiska Helsingfors, åkte till Tammerfors och tittade på tv. Jag var väldigt brun och drog en riktig grovrövare i Esboskogarna.

Augusti, månad Skratt:
Var på läger och skrattade så tårarna rann, hade tandköttsögon och var på U2. Gratis var gott och jag köpte nya brills, klädde om en stol och åt på restaurang.

September, månad Sorg:
Jag drack piimä och imponerade på mig själv, hade klackarna i kajaken och åt mikromat. I slutet av månaden möttes jag av två stora sorger. Brunan fejdade till obefintlig.

Oktober, månad WTF?:
Såg ett tantbröst på gymmet och plockade min första kantarell. Jag fick färskost på fingret, åkte till Uppsala och var mycket ledsen över alltings jävlighet. Dirigerade mycket körer, drack skumpa i arla morgonstund och fick en ny dator. Åkte mycket tåg men hade inga hål i tänderna.

November, månad Tåg:
Jag åkte sanslöst mycket på försenade tåg, diggade Alf och var ledsen. Ringde ett telefonsamtal och käkade smörgåsar. I olika delar av landet drack jag vin. Jag åkte till Åbo, drack ännu mera vin och sen blev allt riktigt rojsigt.

December, månad Seriously?:
Allt var i sanning mycket rojsigt och jag festade brallorna av mej i tid och otid. Blev med padda och åkte igen en gång sjukt mycket tåg, men var som vanligt väldigt cool. Alldeles för många julkonserter fick njuta av min ädla närvaro men YL vann. Det snöade alldeles hejdlöst och jag blev officiellt singel. Sen åkte jag till Indien, satte klackarna i curryn och var helt Eat.Pray.Love och blev lite brun igen.
Och bestämde mig för att 2011 ska bli lite mindre sorgligt och ett kanske lite lugnare år.

Allt som skrivs på bloggen är sant

Meddelande till hela världen: I'm off wine now. Åtminstone i en vecka.
Man måste ju orka leva lite emellanåt också.

Livet som vinist

Här sitter man en tisdagskväll och tycker att man är lite lame med sin Alfmugg i högsta hugg, och så plötsligt inser man att det blir vin varje kväll resten av veckan i olika delar av landet.
Onsdag: Vin i Vasa. Eldsjälarna The Link och The Hank goes dekadens.
Torsdag: Vin i Helsingfors. JRo och HKro (uttalas Heycrow för rimmets skull) har Italientema.
Fredag: Vin i Åbo. Alla dricker mycket vin.
Lördag: Vin i Åbo, the sequel. Alla dricker riktigt rojsigt mycket vin.
Söndag: alla är sinnessjukt trötta och dricker vin för att a) glömma morkkisen, b) bli människa igen eller c) för att dom kan.

Jee för mitt nya vinliv.

Helgen som gick

Med 17 använda vin/skumpaglas på matbordet, en genomfrusen vittvinsflaska i frysen, många glada skratt i minnet och några störande sångfraser på hjärnan vaknade jag denna söndagsmorgon i min egen säng förvånansvärt utvilad och positiv.
Söndagen spenderade jag till hälften i sängen med några tvserier och till hälften i skärgården drickandes limsa med sugrör och ätandes pizza och kaka och tittandes på Friends.

Jag blir litelite trött då jag tänker att det snart är måndag.

Okej, så redan att försöka tänka ut en överlevnadsstrategi för denna dag känns lite överkurs. Se-ri-öst.
Note to self: att dricka skumpa kl 7 på morgonen är aldrig en bra idé.

Stadiflickorna goes skogen

Man vet att man är med asfaltsbarnen i svampskogen, då man iiik:ar sniglar och maskar, pekar på allt och frågar som en 5-åring vad är dethär för en svamp? på alla svampar man ser. Men lyckan, lyckan då man som 30-åring hittar sin första kantarell. Vetni, den är stor.

välkomstdrink är viktigt innan man går till svampskogen.

tänk att man kan bo såhär!

jee!

mina kaverin e bäst ♥

Från klackar i kajaken via tuppmedel och rysligt goda ostkex till en mycket långsam söndag tillsammans med crème de la crème.
man har haft piggare dagar jo.
en av de trevligaste helgerna på länge.