Årskrönikan

Om 2009 var ett gott år, så har 2010 minsann visat lite avigsidor. Ett paradoxernas år, kan man lugnt konstatera.

Det har ju hänt sanslöst mycket i mitt liv detta år, här är några highlights.

Januari, månad Iso-G:
Jag skrev väldigt flitigt på min gradu, fick en JIM till frukost, dirigerade en konsert i Vasa, Helsingfors och Korpo, glömde ett par byxor och levde la vida loppa. Jag var vit som en krita och såg mest trött ut.

Februari, månad Dagen D:
Jag åkte iväg på jorden runt-resa. Åt lite snabbmat i neonljusen i Hong Kong, shoppade och åkte tåg i Vietnam, drack billiga drinkar i Kambodja, fyllde 30 år och firade med många drinkar och blev upprörd över att man ju inte fick feja i Vietnam. I Kambodja smalt ett hjärta och i Bangkok hade vi ingen vettig karta på nattliga grändvandringar. Vi sov på hotell, hostel, tåg och buss och flygfält. Jag blev lite brun.

Mars, månad Hett:
Jag hänfördes av Laos, matade munkar, åkte lianbana i djungeln, träffade en FBI-agent och fick avsmak av Pattaya. Överlag steg vi väldigt ofta tidigt upp. Det var hett hela månaden (förutom i Keith) och vi intog Australien, bodde i husbil, sov i crazy-dorm, blev kolossalt berusade i Sydney, tänkte frysa ihjäl i Keith, söndrade en börs, seglade till Whitsundays, var kulturella och sov på en parkbänk utanför ett flygfält. I miljonstaden Melbourne körde vi smidigt nog utan karta. Jag blev kolossalt brun.

April, månad Spänning:
Vi fortsatte vår Australien-odysse och Robert glömde en massa saker efter sig hela tiden, medan jag var världens sämsta reseledare. Vi campade i Nya Zealand och surfade lite soffa, åt sjukt mycket äggsmörgås och såg vackra vyer och kor. Jag insåg att halva resan hade gått och besteg ett berg. Vi solade i Fiji och Mister Robert fick världens myschogaste chokokaka. Jag blev sjukt sjukt brun och sen flög vi mot tiden till Santiago, där vi hade sanslös jetlag och märkte att vi verkligen inte kunde spanska. Alls. Jag återupptog kärlekshistorien med Epicentrum. Jag var mera svart än brun.

Maj, månad Sydamerika:
Jag älskade Buenos Aires, shoppade och drack kopiösa mängder vin. Spenderade över två timmar i en mataffär, blev hänförd av Iguazufallen och vandrade återigen på osäkra gator i natten i okända städer utan karta. I Brasilien åt jag väldigt mycket pao de queijo och drack drinkar. I Rio tittade vi på fotboll och blev rånade mitt på ljusa dagen. Den dagen fick man svära. Vi avslutade vår världsresa med världens finaste välkomstkommitté på Helsingfors-Vanda flygfält. Jag var fortfarande väldans brun.

Juni, månad Lame:
Att vara hemma var både skönt och tråkigt. Reste till Köpenhamn, åt mygg och var på läger. Jag satte vadd i örat och tittade på bröllop i 17 timmar och vande mig vid tanken på ett nytt liv.

Juli, månad Sommartorka:
Reste på tjejresa, firade sommardagar i tropiska Helsingfors, åkte till Tammerfors och tittade på tv. Jag var väldigt brun och drog en riktig grovrövare i Esboskogarna.

Augusti, månad Skratt:
Var på läger och skrattade så tårarna rann, hade tandköttsögon och var på U2. Gratis var gott och jag köpte nya brills, klädde om en stol och åt på restaurang.

September, månad Sorg:
Jag drack piimä och imponerade på mig själv, hade klackarna i kajaken och åt mikromat. I slutet av månaden möttes jag av två stora sorger. Brunan fejdade till obefintlig.

Oktober, månad WTF?:
Såg ett tantbröst på gymmet och plockade min första kantarell. Jag fick färskost på fingret, åkte till Uppsala och var mycket ledsen över alltings jävlighet. Dirigerade mycket körer, drack skumpa i arla morgonstund och fick en ny dator. Åkte mycket tåg men hade inga hål i tänderna.

November, månad Tåg:
Jag åkte sanslöst mycket på försenade tåg, diggade Alf och var ledsen. Ringde ett telefonsamtal och käkade smörgåsar. I olika delar av landet drack jag vin. Jag åkte till Åbo, drack ännu mera vin och sen blev allt riktigt rojsigt.

December, månad Seriously?:
Allt var i sanning mycket rojsigt och jag festade brallorna av mej i tid och otid. Blev med padda och åkte igen en gång sjukt mycket tåg, men var som vanligt väldigt cool. Alldeles för många julkonserter fick njuta av min ädla närvaro men YL vann. Det snöade alldeles hejdlöst och jag blev officiellt singel. Sen åkte jag till Indien, satte klackarna i curryn och var helt Eat.Pray.Love och blev lite brun igen.
Och bestämde mig för att 2011 ska bli lite mindre sorgligt och ett kanske lite lugnare år.

Checklistan

benen rakade - check
tånaglar lackade - check
solkräm, solhatt, bikini, solglasögon packade - check
hemmet städat - nästan check (de dammråttor man kan plocka med handen är borttagna, diskmaskinen tömd och sängen lite bäddad)
en kaffepanna söndrad - check
två vinglas söndrade - check
ett dricksglas söndrat - check
Rinkan packad - check
passet packat - check

God jul hörni, nu sticker vi! Klackarna i Curryn!

Analysen och 4-stegsmetoden

Gud så skönt att det är jul bara en gång om året. Efter 4-dagars putkin med julkonserter plus två konserter tidigare i advent är jag mätt. Proppmätt. Och vad har jag lärt mig? Konsertpeeps, take notes:

1. En konsert skall inte vara mycket över 60 minuter lång. Nånsin.
2. Ha ett varierande program, även fast vi snackar julmusik.
3. Överväg att se ens lite glad ut om du är korist. Julen är en trevlig sak.
4. Ha ett informativt programblad som publiken kan läsa ifall man råkat missa på punkt 2.

Punkt 1 är viktig i två avseenden. För det första så orkar ingen koncentrera sig efter 60 minuter. Peaka programmet antingen vid gyllene snittet eller sen då det gått 60 minuter och låt publiken gå hem efter det. För det andra så är det så att kyrkbänkar är ofantligt obekväma, och publiken förväntas dessutom sitta en timme på förhand och panta så att man får en bra plats. Alltså kan konserten omöjligt vara längre än en timme.
Punkt 2 är faktiskt inte oöverkomlig ens i juletider. Att vara kreativ torde vara ett livsvillkor för alla ensembler i dessa tider. Det räcker inte heller med att man har många olika ensembler eller solister för att skapa variation. Det är musiken som skall vara intressant.
Punkt 3 är avgörande då vi snackar folks roliga fritidsintresse. Ingen orkar se på stenansikten. Eller på rädda ansikten. Eller på tråkiga ansikten. Le! Det är roligt att sjunga i kör och musik är ett trevligt fenomen.
Punkt 4 kan tänkas vara obetydlig ifall man är sjukt intressant och lyckas på alla ovanstående punkter. Men då ska man komma ihåg att vi ju förväntas fördriva tiden med något en timme innan konserten. Då är ett informativt programblad väldigt välkommet.

Sen är det ju så, att kören måste låta intressant också, för att dessa 4 steg överhuvudtaget skall kännas meningsfulla. Detta är dirigenternas uppgift. Nätt och rätt vinner inga hjärtan. Inte heller dorkaforten. Eller rojsig klang. Trots att vi snackar sentimental julmusik måste tolkningarna kännas vettiga/genomtänkta/fräscha/nyskapande/traditionella eller vad som helst. Något av dessa ord bör kunna beskriva känslan av en sång. Att sjunga Härlig är jorden för att det hör till räcker minsann inte långt på en konsert. För det kan allmänheten delta i De vackraste julsångerna eller gå i julkyrkan för att höra.



Till slut en not till das grosse publicum: Om du har lunginflammation, bronkit eller helvetisk hosta sådär annars bara: Stanna hemma. Eller ät åtminstone en pastill eller gå ut och slemma. Jag är inte intresserad av att delta i hostföreningens årsmöte varje gång jag går på konsert.

Tips

Jag har satt in länken till Reseblåggen 2010 här, ifall nån är intresserad (alla är jätteintresserade!). Såhär i juletider blir man ju lätt sentimental och vill blicka tillbaka över året som gått. Då man gör det inser man att man har gjort nåt sjukt häftigt just detta år, nämligen rest Jorden Runt. Läs bloggen och åk på en sån resa! Ni ångrar er garanterat inte!

För att vi inte skall glömma att julen är i antågande, kan ni komma i stämning med detta fantastiska klipp.

Snön

Alltså hur mycket tänker det snöa egentligen? För er som tvivlat på en vit jul kan jag meddela att jag tror ni  hade fel. Själv hoppar jag ju julen i år och bidrar högst antagligen till mera rikligt snöfall då jag kliver in i koldioxidutsläppsbomben på onsdag.



Snöfiilisen med Peter är så mycket mera okej än snöfiilisen därute.

Koolast i stan?

Det är bara vi extremt coola som kan gråta sig igenom en hel konsert. Gråta så att man hulkar ännu när man kommer hem från konserten. YL & Kaisa har tydligen den effekten på den som är coolast i stan.

Gårdagens guldkorn

JRo: men, om du tycker om marmeladgodis, så tycker du väl också om mandelmassa?
Jag: eh?


För en som funderar: de är inte ens i närheten av varandra*.

 
* eller de påminner ungefär lika mycket om varann som som frukt påminner om karkki.

Man är ju cool och beläst

Vet inte vad jag tycker om dessa facebook-listor, men eftersom jag har allt möjligt att stå i med, bestämde jag mig för att fylla i en sån. Bara som motvikt. Annars tror alla att jag bara är upptagen med att dricka glögg och festa byxorna av mej. Iochmed boklistorna förstår alla att jag aldrig gör annat än sitter i hemmets lugna vrå och slukar böcker och är nördig och intellektuell. Det är ju faktiskt nördarna som är dom som på riktigt är koolast i stan.

peace out nörds.

Det blir aldrig som man tänkt sig

Det har varit dött här på bloggen. Orsakerna har varit samtidigt många och samtidigt få, men I think it's safe to say att de senaste två veckorna har varit de märkligaste i mitt liv. Två veckor känns som några månader. Trots allt det hemska har jag också fått uppleva så fina stunder att jag helt enkelt börjat fundera om det iallafall finns en mening med saker som händer. Vissa känslor och vissa vänskapsband dör aldrig, de bara ändrar skepnad med tiden. Men de följer med. Troget. Och med skyddsnät i beredskap ifall man vacklar eller faller eller helt enkelt bara behöver bäras en bit. Med humor och skämt. Inside-juttun och blickar. Allvarliga konversationer. Eller med ett oväntat paket knäckebröd. MSN. En post-it lapp. Kramar. En hand på ditt huvud. En hälsning på fejan. Roliga kort. Musik. Musikdiskussioner. Logik och intuition. Sällskap. Som står ut fast det inte blev som man tänkt sig. Vetskapen om att det inte försvinner gör att jag kan andas igen. Och kanske tillochmed blogga lite.

Kördiskussionen

Självständighetsdagen till ära hör vi på Finlandiahymnen med YL.
Jag: bra kör dethär.
Robert: tja, humm. sådär. om man nu tycker om körsång så.

en minut senare.
Robert: ja, den sjungs på senatstorget nu också.
Jag, lite upprört, frågsamt: men, varför e du int med och sjunger?
Han: nå, ja...

Debatten

Underliga veckan kröntes just av ett gott skratt, då jag läste att Lina (Lina!) anklagades för att vara "pro jantelagen" och inte stöda att nån får vara bra. Det är ju ungefär som att anklaga mej för att vara för intresserad av fotboll. Skönt med insiktsfulla människor.

Snabbisen

Imorse slog jag nånslags rekord i hur snabb en kvinna kan vara. Försov mej och rusade upp kl åtta, hoppade i duschen, tvättade håret, fönade håret, provade kläder, packade keikkaväskan, provade kläder, synkade ipaden, packade matsäck, packade smink och plattång och andra förnödenheter (glömde dock stämgaffel, som ju kan tyckas vara nånslags förnödenhet på keikka). Klädde mig och gick ut genom dörren kl 08.35 och var på tågstationen kl 08.50. Seriöst.
Nu återstår bara frågan om man täcks börja platta håret och sminka sej på tåget samt att försöka hinna köpa nagellacksborttagningsmedel och nagellack före kl 11.30 i Åbo stad.

Det är söndag och klockan är 10 och jag funderar på dethär och har varit igång hur länge om helst redan.

Jag har tappat min ena toffla och undrar a) hur det är möjligt och b) om det är ett omen för något?

Jag är koolast i stan

För jag bloggar från min iPad.

Allt som skrivs på bloggen är sant

Meddelande till hela världen: I'm off wine now. Åtminstone i en vecka.
Man måste ju orka leva lite emellanåt också.

De små glädjeämnena som gör livet värt att levas

Min mor har skött de moderliga plikter som anstår en mor till en 30-årig dotter med den äran (det är ju inte så många plikter som återstår då man är mor till 30-årig dotter, så man ska antagligen passa på då man ser en chans till moderlig plikt, om jag har förstått saken rätt). Efter förra årets reprimand har hon dock tagit lärdom och tog mig helt på sängen igår med denna ytterst viktiga gåva, samt med påminnelsen "kom nu ihåg att följa med i Buu-klubben vad som händer i julkalendern sen":

uuh uuh jag är så vuxen.

Jag är helt i mitt esse: det finns spel och julpyssel på Buu-klubbens hemsida! Fett och kunnon bra. Oron har skingrats i frågan om vad jag ska hitta på för skojigt i december månad.

Livet som trött tågresenär

Alla jublar: ett till inlägg om tåg.
Detta är i sanning tågveckan. Måndag: tåg till åbo tur och retur. Onsdag: tåg till Vasa. Torsdag: tåg från Vasa. Fredag: Tåg till Åbo. Söndag: Tåg från Åbo. Måndag: tåg till Åbo tur och retur.

Som tågresenär blir man lätt trött, och imorse, då min snälla far skjutsade mig till tåget och önskade mig en trevlig vistelse i Åbo blev jag alldeles trött, skräckslagen och nedstämd; härregud ja det är ju måndag idag igen och jag har inte ens med mig noterna, oj suck ändå dethär blir nog ingen bra övning alltså skit vad oförberedd jag känner mig. Tills jag insåg att det inte alls är måndag idag och att pappa avsåg den stundande helgen då jag med gott samvete kan vara notlös och rajta och tajta och vara oförberedd på försenade tåg fast till Joensuu om jag vill.

De som fattar fattar men: "I hate trains". (för de som inte fattar: från en tv-seriefavourite of mine)

Livet som vinist

Här sitter man en tisdagskväll och tycker att man är lite lame med sin Alfmugg i högsta hugg, och så plötsligt inser man att det blir vin varje kväll resten av veckan i olika delar av landet.
Onsdag: Vin i Vasa. Eldsjälarna The Link och The Hank goes dekadens.
Torsdag: Vin i Helsingfors. JRo och HKro (uttalas Heycrow för rimmets skull) har Italientema.
Fredag: Vin i Åbo. Alla dricker mycket vin.
Lördag: Vin i Åbo, the sequel. Alla dricker riktigt rojsigt mycket vin.
Söndag: alla är sinnessjukt trötta och dricker vin för att a) glömma morkkisen, b) bli människa igen eller c) för att dom kan.

Jee för mitt nya vinliv.

Hej från Melmac - the glögg edition

Eftersom jag varken har baby eller djur som jag kan tvinga att göra söta och lustiga miner och posa tillsammans med framför photoboothen, får ni nöja er med mej och Alf. Så här ser det ut när vi dricker glögg.

Uuh uuh jag är så törstig.

Dagens tanke

gäller huruvida jag skall mikra glögg eller koka glögg på spisen. Sådär överlag är jag ju all for mikron i alla väder, så egentligen vet jag inte varför jag har satt ner tankekapacitet på detta.

Denna trevliga produkt fås från Alkoholbutiken.

Jee. glögg.

Kameleonten

man är ju ombytlig i sina roller som kvinna

uuh uuh jag är så cool och glad

Som katt är livet en fest fast man är fisförnäm.

Smurfen

Titta titta! Vesa Sirén vann Fack-Finlandia! Och jag som redan har hans bok. Antingen måste jag vara synsk eller helt enkelt bara väldigt klok och insiktsfull.

Uuh uuh jag är så intellektuell.

Den har blåa sidor. Jag kallar den för Smurfen.

Läckergommens Pepp

Efter många inlägg om öde och elände, är det dags för lite seriöst pepp. Eftersom det sägs att bloggar skall inspirera, tänkte jag dela med mig lite av den enorma inspiration, som jag har hört att jag går och bär inom mig. En sak som verkligen inspirerar mig och får mig att glömma novembertristessen är ju smörgås och olika pålägg. Speciellt i tider då kylskåpet är fyllt med olika pålägg blir jag lite upphetsad varje gång jag öppnar kylskåpsdörren. Just nu är en sån tid - vi har så många olika sorters pålägg i kylskåpet att jag helt enkelt inte vet vad jag skall ta mig till. Smör, margarin, gräddost, bredbar chèvreost, skinka, medvurst (som jag ju inte käkar, så det räknas egentligen inte), leverkorv, sylt, gurka, tomat, saltgurka och majonnäs.
November månads favoritsmörgås har, som alla månader, varit en svår nöt att knäcka, eftersom det ju finns så oerhört många kulinariska kombinationer som får en att rysa till av blotta välbehaget redan i planerings- och bredningsstadiet. Denna månad går priset dock till kombinationen bredbar chèvreost och körsbärssylt. (Ifall nån undrar, så var Oktober månads smörgåsvinnare avokado, tomat, salt och majonnäs.)
Om det inte senast nu vattnas i munnarna därute i kojor och slott, så bör ni rannsaka er själva och fundera på om ni verkligen har givit smörgås och pålägg den uppmärksamhet de förtjänar.

Eftersom Evis säger att hon är dålig på att gå och lägga sej i tid, så kontrar jag med dethär.

It's all about the attitude.

Tisdagstur

Min dåliga måndagskarma var som bortblåst igår; alla färdmedel fungerade smärtfritt och jag uträttade ett och annat under dagens lopp. Härliga tider minsann.
Idag är det min turdag. Jag har varit på en tur i stan och i första bästa butik råkade jag få hem ett par jeans, två skjortor och en tröja. Fast jag egentligen bara sku ha ett läppstift. Med shopping för över 100-lappen kunde jag inte för mitt liv motivera varför jag skulle slösa 7 euro på ett läppstift, jag menar, rena rama rånet detdär. Man är ju inte gjord av cäsh heller.

Uuh uuh jag har sååå hotta killer legs i mina nya farmare.

Tycker inte ni också att det är viktigt med bra bildkvalitet på bloggen?*

*kolla in den sjukt koncentrerade minen då man ska försöka hållas i dendär ställningen i minst 3 sekunder. jag är en akrobat utan like.

Skönhetssöndag

Hej.
Klockan är inte ens tolv och jag har redan hunnit avnjuta första koppen kaffe. Dessutom har jag hunnit tvätta och pigmentera mitt hår (typ en hårmaskgrej som ser ut som memma), sätta två olika ansiktsmasker, färga ögonbryn och -fransar samt lacka tånaglar.
Solen skiner över Helsinki denna farsdag, which kinda calls for a gå-ut-dag.  (att gå till JRo för att käka mackor räknas inte riktigt som att vara utomhus eller ens som att ta en promenad, även om det var det absolut bästa med gårdagen.)
Hejhej.

om jag inte blir vacker av dessa produkter, så blir jag nog knappast vacker alls.

Detta telefonerande

Dagens plan:
Ring ett telefonsamtal.

Handsvett och torr mun. Det får jag då jag ska ringa ett telefonsamtal.
Men nu är det gjort, och med ett lyckat resultat dessutom. Inte farligt alls. Eller åtminstone bara lite farligt.

Som stöd då jag skall telefonera har jag denna skönhet:

Tähti on syntynyt står det på sidan av denna fantastiska vintage-raritet.

16-stegsmetoden eller Måndagen man gärna glömmer

Det är något med måndagar, olika färdmedel och min ljuva person. Vi passar inte direkt bra ihop. Min Måndagskarma börjar ha oroväckande tendenser. För att ni inte skall oroa er, avslöjar jag slutet på historien innan jag avslöjar början: jag sitter nu tryggt hemma i min fåtölj och har just förtärt en utsökt tuplajuustohamburgare från mäccen. Sweet. Livet som kulinarist är sannerligen gott.
Före detta lyckliga slut har måndagskarman slagit till med besked. Här följer ett exempel på saker som kan göra en måndag till ett ganska surt evenemang, även kallad 16-stegsmetoden:

1. Gå modigt och käckt på kickboxning. I sig en skojig grej, men:
2. Boxa axeln ur led. (för en som har en av världsalltets lägsta smärttrösklar var detta kanske det mest smärtsamma i mitt hittills så präktiga liv. I en sekund av plågor lovade jag mig själv att aldrig t.ex. föda barn. hädanefter är gläds jag åt celibatlivets konsekvenser.)
3. Var litelite rädd och ring läkaren
4. Åk hem, duscha bort värsta svetten, packa en väska med körgrejer, eftersom det någonstans innerst inne gnager en olustig och smått orealistisk känsla som säger dig att du kanske trots allt inte är världens napa och att du kanske måste vänta länge. det är gott att vara kvinna hörni, med denna intuition alltså.
5. Få förstahjälpsmorfin hos läkaren, och vänta på röntgen. Dom säger att en benflisa kanske har gått av. oh the sweetSweet life för en med smärtfobi. Var ganska rädd.
6. Röntgas, och vänta på att läkaren ska dra tillbaka axeln i rätt position. Var mycket rädd, för det låter inte sådär supernajs detdär med att "dra axeln" nånstans. Var mycket mycket rädd när dom säger att det kan göra ont trots morfin.
7. Få en vag aning om att den tidigare känslan om världens napa kanske trots allt stämmer, eftersom du måste vänta ett bra tag.
8. Var skräckslagen då klockan är slagen och axeln skall dras tillbaka i rätt position. Fäll kanske en liten minitår av rädsla, men lek modig. (mitt motto "var käck" kändes faktiskt såå 2009 just då)
9. Upplev smärta och lättnad på en och samma gång då du märker att jee, axeln is bäck!
10. Vänta mera på röntgen nr 2.
11. Ring och meddela kören att du blir ca 30 minuter sen, eftersom den kvinnliga intuitionen har slagit till och insikten är ett faktum: Du är inte världens napa inom Helsingfors Sjukvårdsdistrikt, trots allt.
12. Röntgas, få ett okej-åk-på-körövning-allt-ser-bra-ut och stega raskt mot apoteket före bussavfärd mot Åbo stad. (Eftersom vi än en gång fått oss bevisat att VR är en opålighetens högborg i tider som dessa känns buss som ett ytterst bra alternativ)
13. Var lite piilokäck efter dagens vedermödor och slå dig ner i bussen
14. Hata denna dag då busschauffören utanför IKEA meddelar att bussen har något fel och att vi måste vänta på en ny buss uppemot en halv timme. Hata.
15. Sätt dig i den nya bussen, som i själva verket mera liknar en gammal rostig sovjetisk krigstransport och inse att bussfan inte har uppvärmning och att den inte kan köra mera än 80.
16. Byt buss i Pemar och anländ till körövningen stelfrusen 1 timme och 30 minuter försenad. 1,5 timmar.

Efter denna fullkomligt strålande dag insåg jag i tåget på väg hem från Åbo stad att jag ju inte har ätit något alls idag. Stegade raskt mot spurghetens högborg Sokosmäccen, beställde en tuplajuusto, fick mig ett skratt, insåg att sista spåran har gått, konstaterade skoskav på vänster häl och tog följaktligen en taxi hem (lätt dagens bästa beslut.). Slog mig ner i min fåtölj, åt min burgare och firade att dagen äntligen är slut.

Efter en särdeles avslappnande helg sitter jag här och diskuterar huruvida ordet sonika har betoningen på första eller andra stavelsen. (for the record: jag hävdar första stavelsen, medan en viss Robäär hävdar andra stavelsen. V for victory säger jag bara)

Stora saker minsann.

Två saker

Ena viktig, andra lite oviktig.

Den första, oviktiga, är en kort hälsning till det fyllo som stod på vår gata och gallskrek kl 06.00 imorse, och som väckte mig ur min bästa skönhetssömn: hoppas du har magknip idag*.

Den andra, viktiga, är denhär bloggen: Kroppsbilder. Fatta vad sjukt bra blogg. Viktig. Åtminstone för mig, som går runt och tror att alla i hela världen ser ut som Halle Berry, Angelina Jolie och SJP. Alla förutom jag. Det verkar nu som om jag har levt i en viss villfarelse.


*man vill ju inte önska att onda saker ska hända andra människor, och magknip är ungefär det värsta som jag kan komma på, som ändå är lite snällt.

Rebusen!

+

+ 

+

 +

+

+ 

 

- A + G

+

+ D

   =

= recept på lyckad fredagkväll!  

Fattigdomen

Idag har jag betalat hyra, räkningar och resa för över 2000 spänn. Det är synd att man inte är gjord av pengar.

Istället är jag ju dock full av goda ideér, som ju lär göra det möjligt.

Tv-torsdag

Tunnaredags! Söndagens höjdpunkt år 1988 typ.

konsumtionsbloggen

Det har talats om shoppingförbud och shopping i varandras garderober och klädutmaningar. Själv kör jag varianten "hitta gamla kläder som jag inte visste att jag hade i eget klädskåp".
Seriöst. Blev totalt överraskad då jag såg nåt gult skymta fram bakom allt annat bråte.  Ba Jag har väl inget gult? Och vips har man en "ny" tröja. Denna gula skönhet har jag använt kanske tre gånger år 2007. Ni kanske tycker att gult el fult, men såhär glad är jag trots att det är mörkt och jävligt och regnigt.

uuh uuh jag är såå icke-konsumerare. (och 2007)

Vad tror ni att det hände sen? eller historien om hur vi lärde oss att älska Toijala

Jag har inlett November månad i yrhetens tecken. På måndag fick ni veta att jag köpt biljett till Helsingfors istället för till Åbo. Vad ni inte fick veta var den spännande fortsättningen. Nämligen, att jag i Östermyra fick byta min biljett utan problem (det var ju dessutom 1,30 billigare att åka till åbo, så jag vann ju på affären!(trodde jag)) och satt mig i tåget helt som vanligt. Tittade på tv, läste noter och när vi kom till Tammerfors lutade jag mig tillbaka och tänkte "asså guu så skönt att man int bor i Åbo längre och måste byta tåg". Mm. Skitbra tänkt. Då vi rullade vidare var det som om en blixt skulle ha slagit ner i mitt huvud. Mina ögon spärrades upp och jag blev kallsvettig och fick panik. Dissonerande staccatoackord i crescendo nådde mig i samma sekund som insikten NOOOOO! jag ska ju till Åbo slog mig med ett basebollträ i huvudet och jag blev alldeles yr. Denna stora, och i viss mån mycket väsentliga insikt, nådde min ärthjärna litelite för sent och vi hade redan passerat Toijala, så jag fick snällt vänta tills vi var i Tavastehus, stiga av, köpa biljett tillbaka till Toijala (och plötsligt hade min 1,30 euros vinst blivit till en 3 euros förlust) och därifrån hoppa på ett senare tåg till Åbo och hoppas på att få byta biljetten, som jag redan bytt till mig i Östermyra. Det var i denna halvt stressande situation (en situation som också fick mig att ifrågasätta måndagars och novembers och novembermåndagars existens), som jag insåg hur viktigt det är att Toijala finns och hur oerhört glad och tacksam jag blev över denna annars så obetydliga orts existens.
Toijala: I owe you one.

Vet inte vad ni tycker, men jag tycker att det är lite dålig service att VRs biljettförsäljare inte förstår att om jag säger opiskelija Helsinkiin, så menar jag ju Åbo på måndagar.

iik!

Inte nog med att jag missade Dance igår (öde och elände och krokodiltårar och tandagnisslan och morr och pubertetsgnäll)! Jag kom inte ens ihåg att det sändes förrän jag läste om det på nåns blogg imorse.

Jag hjärta Internet, där allt går att se på nytt.

modebloggen

Det urbana talesättet utan hål i tänderna har man rätt att få en ny väska visade sig vara ytterst användbart idag. Och mittiplötsligt, så var jag ju med skor också.

The shoes and the bag:

uuh uuh. jag e såå mode. (utan hål)

Veckans tunnare!

Nytt tema på bloggen: veckans tunnare.

Det var minsann härliga tider på 80- och 90-talet. Eller vad sägs om dethär?


ALF Intro

Monica | Myspace Video


jag var ett fän. Har tom kvar min Alf-mugg från 1988.

Karma's a bitch

När man minst anar det slår universum till och hämnas. Som idag tillexempel, då jag blev ohyggligt irriterad för att två av varandra oberoende instanser inte svarade i telefon då jag ringde. En sekund hann jag tänka härregud så irriterande att folk inte kan svara då man ringer, ända tills jag insåg att detta var universums hemliga hämnd mot mig och jag brast ut i skratt.


Till mitt eget försvar: på instanser och firmor är det deras jobb och plikt att svara i telefon, emedan jag endast är en stackars privatperson med ett mycket viktigt liv utöver telefonin.

Världens orättvisor och ett enda hejdande

En sak känns fräckt. Orättvist. En sak som hör under kategorin lagen om livets jävlighet är: Märta Tikkanen, denna fantastiska kvinna som jag har beundrat hängivet i 15 år, är på bokmässan och jag är i Vasa. (tänkte skriva what are the odds, men hejdade mig efter att jag insett att oddsen ändå är rätt höga för att hon och jag ska befinna oss i olika städer. Efter att jag hejdat mej hejdade jag mig ytterligare då jag insåg att jag kände mej som Sheldon i BBT, som faktiskt, efter att ha hört frågan what are the odds?, tänkte på de verkliga oddsen. Efter det hejdade jag mig eftersom jag insåg att jag tycktes tro att mitt liv var en tv-serie. Helt hejdlöst.)
Men åch ni andra lyckligt lottade kvinnor och män därute, som råkar befinna er på bokmässan: njut!

Turligt nog har jag spioner, agenter och representanter som skall göra allt i sin makt för att utföra ett farligt uppdrag å mina vägnar. (Okej, rätt ofarligt, men ja, man vet ju aldrig.)

Dagens samtal

Jag och min mor diskuterar tv-program på lunchen. Och plötsligt, när jag sitter där och tror att jag är guds gåva till internetgenerationen, så:
Mamma ba: jag minns int vad programmet hette, jag har nu bara slösurfat och tittat på det.

Jag ba: what? Min mamma slösurfar! 
En ny era har minsann inletts.

ooh ooh ooh

ny dator ny dator ny dator ny dator ny dator ny dator ny dator ny dator ny dator.

Nu är den stora frågan vilken låt som ska få äran att spelas ur dessa högtalare som den allra första låten på den nya datorn nya datorn nya datorn nya datorn nya datorn nya datorn nya datorn nya datorn nya datorn?


NY DATOR.
NY DATOR!


Uuuh. Anar ni lyckan?


ny dator ny dator ny dator ny dator ny dator ny dator ny dator ny dator ny dator.

Den mentala kartan

För en vecka i Österbotten har jag packat ner massor med tidsfördriv. Det är samma grej varje gång. Min mentala karta tycks uppelva att Österbotten är så långt ifrån mitt vanliga urbana liv, att jag kommer att behöva en massa saker att uppehålla mig med så att jag inte dör tristessdöden. Intressant, med tanke på att jag vanligtvis spenderar mestadelen av min urbana fritid framför datorn och med tanke på att a) jag har egen dator med hit, b) mor&far har två datorer, varav en är snabbare än min och c) deras internet är snabbare än mitt urbana dito.Vad tror jag egentligen?

Take notes!

Leverlåda med hallonsylt är inte tillnärmelsevis lika gott som leverlåda med lingonsylt. Snudd på lite äckligt faktiskt. Men man tager ju vad man haver.

Helgen som gick

Med 17 använda vin/skumpaglas på matbordet, en genomfrusen vittvinsflaska i frysen, många glada skratt i minnet och några störande sångfraser på hjärnan vaknade jag denna söndagsmorgon i min egen säng förvånansvärt utvilad och positiv.
Söndagen spenderade jag till hälften i sängen med några tvserier och till hälften i skärgården drickandes limsa med sugrör och ätandes pizza och kaka och tittandes på Friends.

Jag blir litelite trött då jag tänker att det snart är måndag.

Bästa komplimangen

"Du är min tv-serieidol".

Alltså tv-serietittaridol. bäst på att titta på tv. (red.anm.)

torsdagstanken

Här sitter jag och funderar på notationsproblem, och samtidigt undrar jag om det finns nåt här i världen som inte underlättas av lite (egentligen mycket) lakritsglass.

En ovanligheternas dag

Denna onsdag har det hänt saker:

• Jag har stigit upp i ottan och lekt smart.
• Exaudio-repertoaren har gått framåt tack vare morgonens mini-rulle!
• Jag har bakat.
• Jag har städat.
• Jag har blivit brunett
• JAG HAR ÅTERLÄMNAT BIBBABÖCKERNA som var så sena att jag trodde att jag skulle gå en långsam utarmning till mötes, men istället möttes jag av en 24 euros räkning. 24 EURO. Jag hade tänkt mera i banor av 240-euros klassen. O denna glädjens dag.
• Jag shoppade skönhets- och hårprodukter för nästan 100 spänn. O glädjens dag för Sokos.
• Jag har haft sunda matvanor med både lunch och middag som INTE bestod av nåt suspekt eller sockrigt.

Denna dagen VAR ett liv!

Talande klipp

Från en favoritserie. Ett klipp som säger allt om min ras, musikern (inte den vita heteronormativa högutbildade nordbon, denna gång.)

Fattar absolut inte egentligen hur man gör sånahär klipp och varför det automatiskt blev VLC-format och var man kan ändra det. Men iallafall.

Tidens obarmhärtiga framfart

Min dator fick stärv och plötsligt stannade datorns klocka, trots att jag kunde surfa helt problemfritt. Ergo trodde jag i en timmes tid att klockan var 9:48, tills jag stannade upp och blev misstänksam, Har inte klockan varit 9:48 ett tag nu? Med en snabbcheck på mobilen insåg jag att klockan de facto var 10:52. Nu känns det som att jag har förlorat en timme. Jag känner mig lurad.

Denna dagen ett liv, del 374

Härlig dag idag. Vakade halva natten pga seriösa magsmärtor, sov alldeles för länge för att jag hade vakat så mycket under bästa sovartid, dagsrytmen infann sig aldrig och jag var irriterad redan då jag vaknade. Fortsatte med magknip, plattade håret, fick helvetiskt bråttom till tåget, plötsligt började det regna och det platta, fina håret var ett minne blott, var sjukt törstig och hittade bara en tom vattenflaska i väskan, köpte idiotiskt dyrt vatten på tåget, fick seriös kaffeabstinenshuvudvärk och köpte en illasmakande och givetvis sjukt dyr kaffe på tåget, som bara orsakade mera magknip, höll en skitdålig övning (med dendär förbannade magknipen), åkte lite mera tåg och var superirriterad hela vägen.
Ibland skulle jag vilja vara nån annan.

Okej, så redan att försöka tänka ut en överlevnadsstrategi för denna dag känns lite överkurs. Se-ri-öst.
Note to self: att dricka skumpa kl 7 på morgonen är aldrig en bra idé.

Fredagspessimismen

Jaha, tänker ni. Vad är dethär för skit? Ni säger Alla älskar ju fredag! i käckt tonläge, samtidigt som ni preppar inför fredagsmys. Jag har också fredagsmys. Har tänt ljus, dricker vin, stickar på min pipo och tittar på tv. och väntar på min kämppis (man ba är detta mitt liv?), som ska leverera ost för fredagsmyset.
Well. Fuck the mys.

Färskostfinger

Nu undrar ju säkert folk runtom i riket vad färskostfinger kan vara för något. Ni måste vara helt utom er av nyfikenhet.
Jo, färskostfinger, det är ett finger som har färskost på, men som fingerägaren är saligen ovetande om. Fingret är även musklickarfinger, tangentbordsskrivarfinger, påta-sej-i-håret-finger, påta-sej-i-ansiktet-finger, hälla-upp-kaffe-finger, flytta-på-nytvättade-kläder-från-stolen-finger samt givetvis knappra-på-telefonen-finger. (en telefon som förstås är en sätta-till-örat-telefon) Färskost is now everywhere. (ni ba hur jävla mycket färskost hade hon på fingret egentligen? men min teori är att det inte behövs så mycket färskost på ett finger för att klidda och kladda runt och skapa ett färskostkaos i huset, eftersom färskost är messy stuff.)
Munter liten episod att inleda fredagen med jo. Fredagens nästa projekt är detektivleken: finns det ännu dolda  färskostspår i lägenheten?

Vad grejar ni med då?

Spänningen

Idag har varit en stor dag. Jag har åkt lokaltåg, gjort skumraskaffärer med en underlig dude på en lokaltågsstation mitt i värsta förortsbetonghelvetet där varor och pengar bytte händer, bevittnat ett knarkarpars gräl om hemnycklar, köpt ett kreppjärn istället för en plattång (döm om förvåningen då jag började "platta" till håret, som blev bara frissigare och frissigare av min nya "plattång". bra jag) och ätit medvurstsmörgåsar till kvällsmål (!). I jämförelse med alla dessa ytterst spännande händelser, ter sig ju Lady Gaga nästan lite anonym. NOT. Lady Gaga är fan det koolaste som vandrar omkring på denna jord.

GAGA!

Snart smäller det!

Kundservicen

just just. Lätt att veta vad som ska anges, då det inte ens finns nånstans att klicka.

Dagens kloka ord

Vardagsironin

Eftersom denhär bloggen tycks ha muterat till en regelrätt bildblogg, så ja, säger en trasa mer än mina alla bloggtexter (det är ju inte varje dag man jämför sig med en trasa):

Nå älä.
(finns att köpas tillexempel här.)

Paul Davis is the man

Från Lotta Agatons blogg.

måndagskreativiteten

att en människa kan vara trött. Denna dag var inte av denna världen alltså. Det enda jag kunde tänka var jag är trött jag är trött jag är trött jag är trött jag är trött jag är trött jag är trött. kreativt så det förslår.

Man kände sig pigg på dagens möte.

Mein kampf

Jag undrar varför allt ska vara en sån jävla kamp hela tiden? Är det inte jobbet, så är det livet. Och vikten och kläderna och håret. Och finnarna i fejset. Och pengarna och sakerna man vill ha. För att inte tala om kärleken. Och städandet och tvättandet. Och så sig själv så där allmänt.

Ibland skulle jag faktiskt vilja dra åt helvete. Eller alternativt dricka en flaska rödvin. (fast det går ju inte, pga vikten och jobbet och hälsan och huden och fräschören, som man ju ska kämpa med).

Man blir överraskad

Man kan överraskas av sig själv. Som idag tillexempel: Jag finner det vara en självklarhet att jag inte skall gå till galna dagarna. Massor av människor, hett, trångt, nervöst, inte ens billigt. Plötsligt bara står jag där inne ändå. Och där finns rum att andas, där finns golvspace att röra sig fritt på, det är inte alls hett och där finns grejer som faktiskt verkar förmånliga. Och överraskningen: Man överlägger med sig själv och sin ekonomiska situation. Och finner sig stå i kassakön och punga ut stålar för grejer man egentligen inte behöver.
Fint dethär med att förstå sig på sig själv.

Dessutom: jag är på raivo-diet. Det kanske påverkar omdömet?

The memory lane, a.k.a. ego-inlägget

I väntan på resan till Indien över jul bjuder jag på gamla godingar från i våras!
Jag i olika länder:

Australien!

Thailand.

Thailand

Fiji Kolla hudfärgen alltså!

Kambodja. Vit som en krita.

Laos.

Galen finne med pipo i Nya Zeeland.

Argentina.

Brasilien

Chile.

Och sen får ni se bilder från Indien. Jag är så uppspelt att jag inte vet vad jag skall ta mig till.

Stadiflickorna goes skogen

Man vet att man är med asfaltsbarnen i svampskogen, då man iiik:ar sniglar och maskar, pekar på allt och frågar som en 5-åring vad är dethär för en svamp? på alla svampar man ser. Men lyckan, lyckan då man som 30-åring hittar sin första kantarell. Vetni, den är stor.

välkomstdrink är viktigt innan man går till svampskogen.

tänk att man kan bo såhär!

jee!

Titt-ut

Idag bevittnade jag en titt-ut-situation. Bokstavligen. På Stockas Motivus finns en rolig tant, som jumppar i en mörkblå jumppadräkt, svarta, vanliga nylonstrumppisar och små svarta "jumppatossor", ni vet sånadär som man hade då man var ca 5 år gammal och gick på satubaletti. Under jumppadräkten finns inga underkläder whatsoever. (Och hur jag vet detta är enkelt: jag har bytit om i samma omklädningsrum som tanten). Jag måste bara tycka att tanten är lite kool. Ba först ruinerar gymmet en med sjukliga priser och sen ska man dessutom ha värsta fäncyga kläderna som kostar en förmögenhet också. Go tanten, som grävt i sitt skåp och hittat jumppadräkten från 1945 då hon hade flickgymnastik i skolan. Att gå på jumppatimmar då man är 70+ är en merit i sig. Dessutom ser hon ut som en dvärg på cirkus med allt smink så hon har ju sinne för show!

Tanten är en kort och tjock tant med stora tantbröst som man kan slänga över axeln då det behövs. (När nu det kan behövas kan man ju undra men iallafall.) Idag under sista delen av styrketräningen hasade tantens jumppadräkt ner på ena sidan och hennes bröst tittade ut. Inte alls awkward nej. Ba vad ska man göra? Att gå fram och säga "anteeks, mut rintasi roikkuu puvun ulkopuolella" känns inte helt självklart. Inte heller känns "vi låtsas som ingenting" som ett bra alternativ. Försökte med telepati och hypnotisering och tankeöverföring, ba "titta dej i spegeln titta dej i spegeln titta dej i spegeln". Det funkade inte heller så bra. Är nog inte synsk after all. Att inte stirra är inte heller lätt.
Samtidigt som den diskreta jumppaledaren löste situationen kände jag en oerhörd lycka sprida sig genom hela min kropp, en lycka över att det inte var mitt bröst som tittade ut nånstans kring midjan.

As life is giving me lemons

så finns här nu äppelmos att hämta om man vill ha. massor med äppelmos. jag vill att lösningen skall vara äppelmos. i nån form.

Reella alternativ till handlingsplan:

1. göra en strutsmanöver
2. äta tvål och spricka
3. gå i ide

Situationer man inte vill hamna i

Här sitter jag en söndagmorgon och är redan klar med frukosten. Alla tänker shit va pinsam hon e, som inte har varit ute på rövarstråt på lördagen, men vetni, en kvinna som jag orkar inte röva varje helg. Igår var det en finfin lördag, som avslutades med finfinfint häng i grannknutarna, med mycket ost, lite vin, mycket snack och lite film. (Masjävlar, shit va bra den var. Jag släppte såklart en tår (eller kanske två), men försökte se kool ut ändå)
Kneget under dagen kändes bra, förutom sekunderna då jag min nöt uttalade nåt om övertoner, och en ur kören förstås hade den goda smaken att fråga vad övertoner är. Jag ba kände nackhåren resa mig, hur magen knöt sig, minen stelnade och hur jag blev lite torr i munnen. Lite slowmotion över situationen, förutom i min hjärna, där det snurrade i superfastforward, ba shitshitshit. Fuckshit shitfuck. The shittiest of the fucks. Snabbt som blixten tog jag mej samman och förklarade nån skit som jag a) inte vet om blev helt rätt (okej lite blev nog rätt) och b) inte vet om nån förstod (alla nickade, vilket kan betyda många saker, typ vi orkar inte lyssna mer eller shit vi fattar nada men försöker hålla god min). Efteråt utbröt en eftersvettsituation ackompanjerad av en liten rodnad.

Note to self: snacka aldrig om övertoner med kören så dom får en chans att börja fråga kvistiga frågor.

Efterlysningen

Jag måste få råd och tips. Alla känner väl igen sig i "jag känner mig ful i allt"-känslan, när man provar och provar och provar och drar ut hela sin garderob och alla snygga plagg, som man gillat så och som man handlat med omsorg, ser sneda, små och fula ut på ens kropp*. Hur psykar ni er att ändå gå ut genom dörren med rak rygg och högt huvud och göra ett bra jobb?


* och svetten. Svetten som kommer då man inte vet vad man ska ha på sig, klockan tickar och man inser att man kanske måste stryka. Svetten.

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag för det är tvseriesäsongspremiärsdag* hurra hurra hurra!

Älska denna dag.


*big bang theory, private practice, greys. 

Färdigmaten

Idag har jag ätit färdiga köttbullar och färdig potatismos. (intressesmurfarna svimmar av lycka, jag vet) Jag är lite tudelad varje gång jag handlar färdigt. Jag menar eh, färdigt... och skönt, färdigt! Dagens antropologiska studie i s-marketen vid 15-tiden visade sig var intressant. Jag menar, vem handlar egentligen färdigmat these days?

I tider då stereotyper och vi-sätter-folk-i-boxar är politiskt inkorrekt bjuder jag på en liten lista. Följande sex intressanta typer handlade samtidigt som jag:
a) white trash tjejen: hej, jag är ointresserad av allt och vet inte hur man lagar potatismos (eller hej jag är så lat). bäst att köpa färdigt.
b) prettot: hej jag är så busy med mitt v.i.p.-jobb att jag inte hinner stå och kocka dagarna i ända så jag handlar färdigt jag.
c) överklassbitchen i märkeskläderna: hej, jag vet inte vad potatis ens kostar, men det anses ju billigt så färdig mos måste väl vara billig, right? (färdig mos är så inte billigt)
d) den moderna feministiska kvinnan: hej, jag tänker minsann inte utsätta mej för det patriarkala förtrycket och vara nån jävla housewife som lagar potatismos
e) trötta mamman med två trotsungar som antingen har raivare eller bara annars gnäller: Hej, jag är trött. Ge mej nåt snabbt och färdigt nu tack.
f) arbetslösa 40+-mannen: Hej min fru lämnade mej för att jag var så mähä, så nu vet jag ju inte ens hur man tillreder mos, så jag handlar färdig.

ja, och så jag då. Jag ba hej jag orkar int greja mat, jag är en modern feminist med lite prettotendens och som har en liten white trash-varning över mej.

min lunch var utomordentligt delikat.

Flit.stud., the sequel

Här sitter jag och panikslarvgör mina läxor då det är under en timme tills lektionen börjar. Det var den fliten det.

Flit.stud.

Idag hade jag studiehandledning (kändes lite som högstadiet. Ba vad har du tänkt bli när du blir stor? Alla studiehandledare frågar tydligen samma sak. Orka veta vad man ska bli.). Jag var jätterädd. Trodde att stränga studiehandledaren skulle släppa nån slags överraskningsbomb, typ men det fattas ju 15sp vetenskapsfilosofi och 10sp språkstudier eller nåt annat läckert. Men inte. Jag var rädd alldeles i onödan. För studiehandledningen tog 10 minuter i anspråk och gick ut på att man printade ut min Sture och konstaterade jonå, nog ser det ju ut att vara i sin ordning dethär. Bara du får sp för din gradu kan du anhålla om betyg. Ba jaha? Var det inte svårare än såhär att bli magister? (för det var ju en sann njutning att skriva sin gradu, gå på vissa oerhört torra kurser och jag log mej igenom hundra år av studier och tänkte varje dag på vilken gudagåva det var att få studera på universitet. Jo.)
Men seriöst hörni. Det har aldrig varit närmare än nu.

Uppe med tuppen

Här sitter jag och ser trött ut.

Jag har matchat mitt kaffe med min tröja. Värsta modebloggaren.

Utan att ha bett om nånting här i världen har jag utöver tröttheten blivit straffad med en plats i mitten av vagnen, här vid borden, vilket jag tycker känns elakt. Hatar att sitta här och bli nerstirrad och alla ser vilka sketna webbsidor man surfar på.

Dagens skörd

Tänkte att ni säkert gärna vill veta hurdana slags mejl jag får. Dagens mejlskörd bjöd på två guldkorn:
1) en inbjudan till en konferens för högt uppsatta chefer och andra beslutsfattare i Norden (ba jag vet ju att jag e vip och så men alltså va?)
2) ett erbjudande att ta datakörkort på distans. (Datakörkort? Datakörkort? tar man inte det typ i femman?)



Ni måste ju vara helt ifrån er av upphetsning över detta.

När är det okej att börja med en ny?

Nån annan som tycker att det känns som ett svek att börja på en ny bok tätt efter att man läst ut en bra?


btw, så var Hypnotisören jettespennande, jag var jetteredd och vågade inte gå på vessan på natten och var bergis på att det stod en sinnessjuk mördare i tamburen.

To is or not to are

Det är varmt och det är kallt. Svettigt och fruset. Feber. Inte feber. Feber. inte feber. feber igen. gaaaaah. Kan det inte bestämma sej? För sjuk för att göra vettiga saker, för frisk för att bara sovasovasova. Sjukt tråkigt. Fatta hur Linn måste ha det.

Jaha?

Och plötsligt hade man feber. Man ba what?

mina kaverin e bäst ♥

Från klackar i kajaken via tuppmedel och rysligt goda ostkex till en mycket långsam söndag tillsammans med crème de la crème.
man har haft piggare dagar jo.
en av de trevligaste helgerna på länge.

Sucker för svenska deckare

Böcker jag har läst den senaste tiden. 

Ni är säkert sjukt intresserade, jag vet. Men Läckberg är nog inge vidare (platt språk framförallt, inte så dum historia), Kepler är spännande (villvändabladnu.com) och Mankell är Gud. Nå nästan iallafall. Inte kanske så originell historia i sig (å andra sidan: har man läst sinnessjukt mycket deckare, så finns det få överraskande historier inom genren), men personporträttet av Wallander är fantastiskt djupt och mångdimensionellt. (bloggers spellcheck föreslår ångdimensionell eller sångdimensionellt. whatever that is. tyckte bara ni behövde veta det.)

Vad är mera pinsamt?

1) att vara den som glömt att låsa toalettdörren på tåget
2) att vara den som öppnar dörren*




*jag var den som öppnade dörren

Samtalet

Jag: Hej Pappa! Jag är i Tammerfors jag också!
Pappa: jasså, hejhej!
Jag: vi hinner knappast träffas..?
Pappa: nja, knappast.
Jag: men då föreslår jag att vi gör så att jag istället för att träffa dej träffar jag ditt Stockmann-kort.
Pappa: mhm.jaha. det är ju ungefär samma sak.

god morgon

Det är i stunder som dessa som man önskade att man ägde en plattång.