Flit.stud.

Idag hade jag studiehandledning (kändes lite som högstadiet. Ba vad har du tänkt bli när du blir stor? Alla studiehandledare frågar tydligen samma sak. Orka veta vad man ska bli.). Jag var jätterädd. Trodde att stränga studiehandledaren skulle släppa nån slags överraskningsbomb, typ men det fattas ju 15sp vetenskapsfilosofi och 10sp språkstudier eller nåt annat läckert. Men inte. Jag var rädd alldeles i onödan. För studiehandledningen tog 10 minuter i anspråk och gick ut på att man printade ut min Sture och konstaterade jonå, nog ser det ju ut att vara i sin ordning dethär. Bara du får sp för din gradu kan du anhålla om betyg. Ba jaha? Var det inte svårare än såhär att bli magister? (för det var ju en sann njutning att skriva sin gradu, gå på vissa oerhört torra kurser och jag log mej igenom hundra år av studier och tänkte varje dag på vilken gudagåva det var att få studera på universitet. Jo.)
Men seriöst hörni. Det har aldrig varit närmare än nu.

Förvåningen

Det var spännande att idag läsa sin egen gradutext skriven för ett halvt år sedan. Jag var mycket rädd då jag började läsa, men alltså jag ba vah? har Jag skrivit dethär? Av visst har jag absolut inget minne, av annat minns jag exakt att jag formulerat exakt just sådär.
Jag är djupt imponerad av mej själv.

Graduskrivandet tar ALDRIG slut. ALDRIGALDRIGALDRIG.

Det allra värsta var, när jag kom på mej själv att tänka "nå jag vet till nästa gång". Eh WHAT?! Det blir sannerligen ingen "nästa gång". Jag kommer att gå till historien som kvinnan som endast skrev en gradu. Jag är unik.

O frihet

En börda har lyfts från mina axlar.*


*ända tills man får tillbaka bördan med 741 rättelser tillbaka, that is. elämä on.

Hur får man tiden att räcka till?
dessutom: orka svara i telefon stup i kvarten.

3 veckor kvar!

Idag har varit ännu en i raden av totala tråkmåndagar. Skrivit gradu, träffat en tysk och ätit en lunch/middag bestående av hälften leverlåda, hälften risotto. Robert åt nudlar med köttbullar. Vi mao börjat äta upp vad som finns i skåpen för nu är det bara 3 veckor kvar! O frihet. Holy mother of shit.

Idag har jag varit inhumant trött, tittat på min gradu, konstaterat att hjärnan inte gått att knäppa på hur jag än försökt, ätit risotto, plockat ur diskmaskinen och surfat. Living on the edge, med andra ord.

Det bästa med att jobba på gradun är att märka att den går framåt. Samt att man får ta paus från skrivandet för att göra julkort med jämna mellanrum.

orden som klingar som skön musik i mina känsliga öron

"nog blir det en gradu av dethär!"
"Dethär var ju en bra text!"

Sfärernas harmoni har förenats i ljuv musik. Who's your mama now?

texten är inskickad. bah.

Nu sticker jag iväg på spaaaaaaa. fluffets förlovade land, I'm on my way!

so long suckers.

Efter deadline kommer SPA

det är över midnatt och här sitter jag och redigerar halvsketen text författad av mej själv.

ja ba: ja satt uppe hava natten för jag hade en deadline som ja måste hålla å ba satt å skrev typ jättesent.





pretto.

samt att man har glansiga och glittriga läppar.


samt att man postar detta på sin blogg för att bevisa åt omvärlden att man åtminstone är fräsch då man skriver.

Se så gott jag doftar!

Då man skriver gradu är det viktigt att dofta gott.
Bildbevis:

Idag ska jag ägna mej åt Iso-G.
Ni kan alltså räkna med febril aktivitet på fejan och på bloggen.

Tips:

Spara aldrig, jag säger ALDRIG, på graduivern till en annan dag, för då kan det hända att den har försvunnit. Alternativt muterat till ångest.

Dagens stora gärning bestod i att sätta undan lite vinterskor. Hipphej. Det betyder att alla andra gärningar skall uträttas imorgon. Imorgon blir dagen G, som i gärningar. Blir säkert en skojig dag: jag får plocka undan, dammsuga, diska, tvätta och skriva på gradun. Flyt.

Gårdagens plan, att köpa hem glass och skriva på gradun, förverkligades bara till 50%. Kan ni gissa vilken del som uteblev? Just det: glassen. Man e väl pretto vettcha! I graduivern (Oh the irony. borde väl egentligen skrivas med "situationstecken", muahhahha, men det ser fjantigt ut. Ni får så lov att förstå ironi, mina kära vänner) glömde jag bort mitt glassbegär och märkte senare då jag kom ihåg det igen, att det hade försvunnit. Om detta är en av graduskrivandets biverkningar, att man slutar vilja ha glass, tycker jag det är allvarligt och överväger alternativa lösningar.

saker man kan göra när ens sambo är borta:

- lämna saker efter sig helt vilt
- lämna framme olika kärl på konstiga platser
- lämna smörkniven odiskad (straffar sig dock direkt nästa gång man ska använda den)
- köpa hem glass enbart för sitt eget bruk
- dricka juice direkt ur burken (det kan man nog annars också, men nu är det liksom lovligt)
- ha bananer hemma
- njuta av tystnaden, inte av vissling eller pavarotti

i övrigt finns det mest nackdelar med att vara emmmsammm hemma.

dagens plan: köpa glass och skriva på gradun. Denna dagen ett liv.

Tågtjosan

Det blir mycket tåg nu. Idag med trevligt sällskap dock. Och gradun, min ständiga följeslagare. Sen blir det tjosan i dagarna fem!
Idag: tåg till Vasa, Prisutdelning, allmänt ankdammsmingel
imorgon: WAPPEN! (tåg hem först...)
På fredag: Första maj med picknick
På lördag: tågresa till Crown Village, konfirmation (inte min egen dock)
På söndag: 1-års kalas i Vasa. Hemresa. Med tåg.
Kunde anmäla mig som VRs officiella sponsor.

Jag gör om mina intervjufrågor. Nu pärkkula. panik.

Förvandligen

Semit igår gick bra. Ur min mun kom enbart intelligenta och kvistiga frågor som tvingade mina medgraduanter att tänka till ordentligt. Ställde dem mot väggen och satte hårt mot hårt. Gick från ungdomsloser till Kirsi Salo-like bitch som försöker ta reda på vem i grupper som är Heikoin Lenkki. Från trevlig tönt till otrevlig tant. För varje vecka som går blir jag lite mera impopulär i den gruppen. Snart har jag inga vänner kvar.

Idag skall jag för övrigt skina ikapp med solen. Inte ironisera och vara sarkastisk på andras bekostnad. Vara snäll. och skaffa nya vänner.