Flerbarnsmammor småler i mjugg (och kanske alla andra med större kännedom om barn än vad jag har, vilket, let's face it, är typ alla ni människor där ute) men jag fattar ej helt vad som är på gång. Detdär med att under 3-åringar ej trotsar? Hmm, vet ej. Vårt sockersöta barn kinkar om typ Allt. Äta, nej, inte ääääta. Inte gå på pottan, neeeej absolut inte kläder på! Kläder påååååå nuuu! Inte sova!!! Nejnejnejnej, inte borsta tänder, inte leka inte sitta där blablabla. Vill INTE äta. Äta nuu, nej inte äta detdär, vill ha osvosv. Han sover som en kråka och allt är bara fel hela tiden. Starkare vilja får man leta efter. Man blir slut med mindre. Och ja, han får vara med och bestämma massor och välja många grejer och så.
Exempel: projekt borsta tänderna (!). Först neeej och vrål och skrik och spark. Sen, okej, du får bestämma vilka av dina mjukisdjur som ska tvätta tänderna. Och sen gå igenom hela högen och leka dockteater i 20 minuter och låtsasborsta och nejnej, inte så och överpedagogiska "nu är det du som får bestämma"-lekar. (För att kanske, kanske vinna "nu är det mammas tur att bestämma att du ska borsta tänderna. Zzznarrrrrk)
Utmattande fas, detta.
Sign. Trött innan jag ens vaknat
Bild på solskensbarn:
|
Uuh uuh Twister! |