Kulinaristfredag

Ber att få rikta er uppmärksamhet mot vår oerhört lyckade fredag, åtminstone vad maten beträffar. Spenatplättar till lunch (obs! Hemgjorda, svingoda!) och moussaka till middag (också kalasgod, skulle räcka minst två-tre dagar, finns en portion kvar). 

Inte för att vi skulle äta bara tråkmat andra dagar heller, men denna dag tog verkligen vårens kulinariska pris.

Var bara det jag ville meddela. Nu ska jag sova ca 100 timmar.

Muterskan

Jag har mutat min son för att själv slippa stiga upp om natten. Det blev en deal som alla inblandade var nöjda med. För varje gång Emil kommer till vår säng själv om natten (tidigare har vi alltså tvingats stiga upp mitt i bästa sömnen för att hämta barnet till vår säng), får han en lapp i burken. Efter 5 lappar går vi till tågbutiken och köper en vinsch som har har önskat sig. Hittills har det gått ypperligt, redan 3/3 lappar i burken! Alla är glada! Utom eventuellt plånboken, men det är världsligt.
Vad gör man ej för lite hederlig sömn.

Superwoman

Föga anade jag väl när vaknade denna gråa lördagsmorgon att jag bara några timmar senare skulle ha ett städat hem, nybakta bullar i en korg och middagsmaten i ugnen redan innan lunch. Medan bulldegen jäste passade denna superwoman på att sakta men säkert beta av det gigantiska bykberg som dolt hela vårt hjälpkök i en veckas tid. Idag kunde man också stänga locket till tvättkorgen.

Jag säger då det, ibland förvandlas jag till en riktig superhjälte i hemmet. 

Passade förresten på att baka en sats vackra och en sats goda bullar. Varför dessa attribut ej sammaföll i samma sats är ett mysterium. 

Dålig dag

Av saker som är dåliga med magsjuka, toppas listan just nu av

1) torka andras (dvs mitt barns) spyor medan själv mkt illamående

2) att instagram just denna hemska dag råka vara sprängfyllt av matbilder.

Bland annat detta har jag tänkt på idag. Samt på hur hemskt kräksjuka är. Hemskthemskthemskt.

Tjena och ett avslöjande

Det har ju blivit lite glest med bloggandet, det har det ju. En har helt enkelt inte orkat skriva, redogöra, berätta om upptåg och äventyr. Men kanske det blir bättring? Ingen vet.

Men jag känner ändå ett mycket starkt behov av att dela med mej till omvärlden av följande revolutionerande fakta, som jag har på känn att alla gått och väntat på: Jag har deklarerat, i god tid över 12 h innan sista minuten. Ibland förändras en människa. Det är tydligen helt oundvikligt.

Vi kör med omotiverade bilder på detta, så att dethär inte ska vara universums allra tråkigaste blogg (bara typ nästtråkigast):

uuh uuh, jag är så vacker på vappen

uuh uuh jag är så sportig på vappen