Att april skulle bli stressig hade jag räknat med. Jag trodde jag var förberedd. Såhär efteråt kan jag lugnt konstatera att det kanske var lika bra att inte veta helt vad som väntade. För även om det har varit sjukt roligt, inspirerande, skrattigt, lyckat och härligt så har det varit så otroligt tungt.
Nu måste planen vara att samla kraft, lyssna efter min intuition, min egen röst och vad jag vill. För mina krafter är tydligen inte outsinliga.
Började såhär lagom bra med att dricka rosé och äta sparris denna regniga måndag. Härifrån mot något nytt, nygammalt eller mot samma vanliga. Ingen vet.
