Die Sommer

Detta har mitt liv mest gått ut på de senaste dagarna:

 Och därför vill jag sjunga att bruna ben är bra.

Det är torrt i Helsingfors. Nästan som i Afrika.

Bruna ben i nya tossor från Dänemarkerna.

Det var nu ungefär det som jag hade på hjärtat.

Sommar i stan

Det går faktiskt att fira idyllisk sommar i storstan också. Här kommer två korniga bildbevis på det. Eftersom jag nu blivit med kamera, kanske ni kommer att få se en och annan bildglimt från the luxurious life of Hanna.

Livets snåriga stig

Då jag ikväll kontemplerade med mig själv hur jag skulle lägga upp programmet: lägga mej tidigt och stiga upp tidigt imorgon för att städa, eller städa ikväll/inatt och vakna sent till nystädat hem imorgon, föll jag för alternativ fyra, lägga upp en bild på bloggen istället. I min enorma fotoabstinens tycker jag att ni förtjänar en liten sommarbild från ifjol.

Alternativ tre är givetvis att jag lägger mej sent till förmån för underhållning och stiger upp tidigt för att städa imorgon. problem solved.

Håll i er

Eftersom jag utgår från att ni suttit hemma och bitit på naglarna i spänning huruvida jag blev brunare eller inte, så meddelar jag härmed att ja, jag blev visst brunare. O en sån tur. På vägen till playan blev jag med gröna skor också. På cittaren gick jag bärsärk bland de otroligt lyxiga hud- och hårvårdsprodukterna (nivea och dove och elvital och hela köret) och kommer att vakna upp som en ny människa imorgon. Imorgon blir jag även en kamera rikare, och då lovar jag att föreviga de nya pjucksen. Det är minsann spännande och rika tider. Not.

Dagens plan:

Bli brun.....are. hähä. fabulöst.

Händelserik helg

Har solat, länkat, ätit grönisar och sett på Wallander. Helt slut.

Spara på karamellerna

Ni vet sådär som vissa gör, att dom sparar karkki. Så har jag gjort med Big Bang Theory. Ända tills suget efter sista avsnittet blev för stort. Älska Google, som kunde förtälja att det kommer en fjärde säsong  i september.
Jag har hittat den spänning jag förtjänar i höst.

Teknikutvecklingen

Det är fint dethär med att få checka in själv på nätet eller via en såndär fin automat på flygfältet. Man känner sej sådär med i tiden och modern då man gör det. Givetvis har man (= folk som tänker ut sånahär system) inte riktigt tänkt ut systemet till slut, utan istället har det slagit sej själv på käften. Imorse i arla vargtimme på Kastrup var kön till bagagedroppen sinnsykt lång, typ hela nedre våningen var en enda lång kö, medan de få som inte blivit biten av tidens tand kunde köa i ca 1 minut för att checka in den gammalmodiga vägen. Need I tell you att jag givetvis valt den svåra vägen och checkat in på egen hand och bittert köade fötterna av mej innan jag ens fått morgonens första kaffe.

Den utvalda

I den arla arla morgonstunden var min kappsäck den första som uppenbarade sig på det magiska rullbandet på Kastrup. Det är i stunder som dessa som man känner sig utvald och lite speciell.

Hittills idag

Under dagen har jag avverkat Brahms Ein Deutsches Requiem, Stravinskijs Mässa och Vaughan Williams g-mollmässa. Efter detta utmattande program återgick jag till en gammal vän: Mendelssohns Psalm 42. Så man håller lite ordning i huvudet.

Ifall nån undrar vad jag sysslar med.

Ja, och så läste jag ut min bok också. Och träffade en vän i matbutiken.

För att ni skall ha en chans att komma ikapp min oerhörda bildningsnivå, hjälper jag er lite på traven. Bra musik och bra bok. Bekanta eder med dessa.