Jag slutar.

Nu får det fan vara nog. Jag tänker SLUTA UPP med att ha dåligt samvete över precis allt här i världen.
Okej, så jag är skit på att planera mitt liv. Voivoi. Synd, men tycker att det räcker med att jag ens överhuvudtaget försöker. På mitt sätt.
Okej, så jag äter för mycket godis. Åhå. Det är ju gott ju!
Och matmorkkisen. Skit på dej. Jag äter vad jag vill när jag vill.
Okej, jag tycker inte att jobbet är en fest varje dag. Men vem tycker det på riktigt?!
Och nej, jag ringer inte min mamma tillräckligt ofta. Men vem gör det? Och är inte mammor det enda ens lite mera självklara än allt annat i världen?
Okej, så jag tittar för mycket på tv och gör för lite saker för att rädda världen. Men kom igen. Jag försöker rädda mej själv här. Och om det är via tv:n så tja. Då är det så.
Och nej, mitt jobb är inte 8-16 på ett kontor där pappershögarna minskar. Mitt jobb är ytterst flexibelt rent tidsmässigt men inte desto mindre betungande för det. Bara jag kan avgöra när det är för mycket, för lite eller tillräckligt. Man ska inte döma nån förrän man gått en mil personens skor, eller hur det nu var...
Och Iso-G. Där finns inga lagar på hur man ska gå tillväga. Bara för att jag inte producerar 100 sidor text varje dag, betyder det inte att jag inte gör något åt saken.
Och nej, livet är inte en dans på rosor. också jag har rätt att vara ledsen och nere. Och tänker inte ta dåligt samvete över det OCKSÅ.

Listan på saker att ha dåligt samvete över kan göras oändlig; detta är bara ytskrap. Men nu skiter jag i det dåliga samvetet. Jag slutar.