förändringens vind

blåser upp till storm. Jag håller på att tappa greppet. Från att ha varit en av världens största och hängivna fans av TVn minns jag knappt att vi har en tv igen. Sedan vi fick åbäket (som fortfarande inte ser särskilt snygg ut där den bänkat sej) har jag haft på den exakt 2 (två) gånger, varav ena gången var en film från DVDn.
Detta är inte ens en liten Carola-bris som gör att håret fläktar lite lätt i vinden, detta är sannerligens förändringens storm, för trots att jag uppdagat detta faktum, blir jag inte det minsta ivrig på att genast kasta mej framför tvn å börja slötitta.
Hej Tv:n: det är slut mellan oss. Hej då.
Bara för att glädja min mor, kan jag igen undra om det är så, att jag kanske börjar bli vuxen? (min mamma blev nästan olovligt glad då hon läste att jag i förra inlägget trodde mej ha blivit vuxen (vilket senast idag har visat sej vara en liten missuppfattning, eftersom jag for hemifrån med bara en vante och nästan försenad. eller ja, försenad eftersom jag insåg att jag glömt börsen och fick vända om. mindes dock inte den andra vanten i farten.) det är helt klart mycket fint att bli vuxen. enligt mammor iallafall. och vuxna människor missar inte tåg, kommer inte nästan försent till färjor i fel stövlar och stay-ups, tycker inte att det är trist att städa, och vuxna har alltid både mössa och vantar med sej och glömmer inte varken cyklar eller deadlines.)


EDIT alldeles för sent för vuxna, ansvarstagande människor, som ska hoppa på tåget imorgon bitti:

Det är sannerligen förändringens ORKANVARNING här. Kära vänner, det har hänt nåt stort. (och ganska penibelt.) MEN: Jag har, för FÖRSTA GÅNGEN I MITT LIV, blankat skorna med färg, olika borstar å dukar å grejssimojs (ja, jag har nog använt nåt slags all-in-one-snabbisvariant åtminstone tre eller fyra gånger. men det räknas inte nu). Tidigare har det antingen varit mamma eller R som har skött denna ärofyllda uppgift, men ikväll var det dags. Jag fick göra det själv. Hej vuxenhet. och i samma veva: Hej barnslighet! För det var minsann ganska trist, så jag överlåter härmed uppgiften i fortsättningen också åt antingen mamma eller R. Stort Grattis till er!