Igår skulle jag överraska min kära sambo med nybakta muffinsar då han kom hem från tåget. Och en överraskning blev det ju sannerligen, för ut ur ugnen kom små trötta muffinsar. Helt degiga och platta. Inte fluffiga och glada. Hur kan man misslyckas med muffins?
Idag förtäljde C att hon ansåg mig vara en självskriven gäst i hennes yrhetsklubb. Jee! Kanske man kan avancera å bli hedersmedlem eller få annan fancy titel i den klubben? Typ överyrare eller yr.mag.? För fil.mag. lär man ju inte bli med denhär takten iallafall.
Dessutom har jag skrattat en hel del åt mej själv efter att ha uppdagat en livslång missuppfattning. Det är så, att man i min familj har kallat avstjälpningsplatsen för roskgräven (don't ask me why)(en gräve är en grop på dialekt. rob.anm.). Jag har dock, i min naiva och dialektalt oförstående ovetskap, trott att denna härlighet stavas med e istället för ä. Alltså roskgreven. I mitt stilla barnasinne undrade jag även vem denna greve kan vara? en fattig en som bara har rosk och inte adlig välfärd. (på tal om adlighet och fyffendalier, så lästa jag på flyget till Florens om nån rik pamp som ville baka en diamantkaka som alternativ till fruktkaka denna jul, som ett stort kex med diamanter i stället för chocolate chips i. Måste nog säga att man definitivt kan titulera sig R.I.K. sen när man skiter diamanter, för det kan ju inte vara särskilt lättsmält.)
Dagens upptäckt: har idag bloggat om både avstjälpningsplatser och avföring. I samma inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar