Om duschandets ädla konst

Long time no blogg. Som vanligt har det i mitt sanslöst spännande liv hänt massor. För att vara min blogg trogen, skall jag här återge en av de större händelserna under perioden, nämligen dagens dusch.

Det är en vanlig torsdag. Solen har visat sig en stund på dagen och jag är tillfreds med mig själv och min totala kontroll över mitt liv. Uppsatsen som skulle vara inlämnad igår är faktiskt nästan färdig. För att tvaga min kropp efter den enorma fysiska ansträngning som uppsatsskrivning ju innebär (en och annan svettdroppe kan faktiskt skymta på överläppen då flitens lampa lyser), bestämmer jag mig för att ta en dusch. Jag ställer mig i badkaret och sätter igång vattenfallet. Till min stora förskräckelse märker jag först då vattnet börjar skvala längs kroppen att jag fortfarande har mina underkläder OCH mina glasögon på mej. (trodde att min utmärkta syn i duschen berodde på att min tankeverksamhet under uppsatsskrivandet gjort mig mera klarsynt, men så var icke fallet. jag misstog mig gravt.) Istället har jag tydligen förvandlats till en professorsperson som är totalt främmande för det vardagliga livet. Nåväl, snabbt som blixten tar jag mig ur badkaret (sådär graciöst som bara jag kan) och kränger av mig de våta underkläderna. Det är trots allt mycket trevligare att duscha naken. Tar ett litet skutt tillbaka i badkaret och låter duschvattnet värma min kropp efter den obehagliga upplevelsen med de våta kläderna. (en till grej att lägga till CVn för onödig talang: jag fixar alltid duschvattentemperaturen. det är alltid perekt temperatur för duschning direkt. inget ställande av och an här inte. och nu är jag faktiskt inte sarkastisk, utan sanningsenlig.) Åter till duschupplevelsen. Tvättar håret med schampo nr.1. Sköljer och fortsätter till steg 2; schampo nr 2. Samtidigt skall jag tvaga in min kropp med duschtvål. I ett sällsynt tillstånd av klarhet lägger jag dock istället tvålen i håret tillsammans med schampot. Upptäcker min miss och tvålar in mej på nytt. Sköljer min kropp och lägger i balsam. Först då jag tagit allra sista droppen ur balsamflaskan och med stor möda lagt det i håret minns jag att jag inte sköljde ur varken schampo eller tvål innan jag lade dit balsam. Jag inser att jag står med schampo, tvål OCH balsam i håret. Så radikalt. Så nytänkande och kreativt. Sköljer ur mönjan och hoppar ur duschen. torkar kroppen och skall övergå till smörjprocessen av min torra vinterhud. Tar en stor klick. OCH LÄGGER DET I HÅRET. Läget under kontroll. Kolugn hoppar jag tillbaka in i duschen, men märker först då vattnet skvalar att jag fortfarande har handduken runt mej. Jag blir inte alls trött på mej själv. Inte alls.

Jag har ingenting att säga till mitt försvar. Det var inte ens morgon och jag var inte berusad.

Men åtminstone är jag ren.