I mitt parförhållande har vi ofta "ombytta roller", vilket iofs är en mycket bra sak, eftersom vi ogillar könsroller och -stereotypier i det här huset. På senare tid har en ny tendens kunnat skönjas: jag kommer alltsomoftast hem tomhänt från shoppingrundan, medan Robert däremot alltid har minst en påse fylld med fynd.
För att ändra på denna världsomvälvande förändring tog jag mej en sväng via ett varuhus i stan på jakt efter nya skor. Jag hann knappt kliva in på skoavdelningen innan en hårt (och fult) sminkad försäljare ryckte i min rockärm (bokstavligen!) och frågade om jag inte hittat vad jag sökte. (btw: varför är ofta varuhusförsäljare i 40-50-årsåldern sminkade som ryska horor? Hör det till arbetsoutfitten eller?)
Jag stammade fram att jag just anlänt och att jag bara tänkte ta mej en liten titt omkring, tack. (Jag avskyr när försäljare kommer fram och erbjuder hjälp. Om jag vill ha hjälp frågar jag.) Jag gick till en reahylla och provade på måfå ett par skor. Vips flåsade försäljare nr 2 mej i nacken och försökte övertyga mej om att det nog var bra skor detdär, men "kanske jag ändå behöver lite hjälp"? (tack!) Jag sa nejtack och gick till nästa hylla. Där hann jag vara ifred ca 5 minuter innan försäljare 1 var tillbaka och frågade om allt var som det skulle och erbjöd mej därefter hjälp att hitta den perfekta skon,"för den kan ju vara svår att hitta själv". Tackade vänligt men bestämt nej och försökte ge tanten min hårdaste noli me tangere-look. Provade ett par ganska snygga svarta lackklackskor och tadaa, bakom hörnet kom försäljare 2 smygande tillbaka och sade halvt tröstande, halvt jag vet inte vad att "ai sä oot tollasen lyötäny, joo" tittade lite med huvudet på sned och fortsatte "joo, kyl toi on ollu tosi semmonen nuorten suosima, joo, ihanan trendikäs, eiksvaan?" Jag trodde jag skulle DÖ. Tog av mej skon och började lägga på mina egna boots då tanten fortsatte med att fundera ifall jag kanske ändå sku satsa på ett lite mera klassiskt kort, "noi trendithän tulee ja menee nykyään niin nopeesti eikä nuoret edes ehdi mukaan enää". Jahapp. "Meiän aikuisten naistenhan on hyvä turvautua vähän klassisempaan tyyliin myös kengissä." Ge mej styrka.
Behöver jag förtydliga att jag inte köpte några skor?
3 kommentarer:
Vilket exempelfall, huuujjj! Precis så där smäller de ibland etiketter på en och fattar dessutom inte att ge en lite rum att andas. Tränar de månne speciellt på det här i försäljarskolningen? Kanske det ingår lite sminkträning också? ;) Ge inte upp, nånstans sitter ett par skor och väntar på just dig. Kram, ses i övermorgon!
hahahaaa, I det där skedet ska man bara konstatera att "ajjaaa, tääl on vaan tällasii halpoj kenkiii jotka ehkä paremmin sopii teikäläisell nelikymppisell" Eller femtiåring, lite beroende på vad det är man vill betona och hur mycket.
Ja hatar såna där "jag vet bäst" försäljare!
alltså ibland blir jag nästan övertygad om att tanterna i affärerna inte vill sälja sakerna.
Skicka en kommentar