Eftersom jag nu övergått till fas 2 och 3, att vara och hållas smal, gäller det att fokusera på annat än mat. Mina fritidsproblem löste sig då jag började jobba på gradun igen, och tro det eller ej, men jag har varit på en megarulle. Tror inte gradun har sett en så stor rulle tidigare faktiskt. Men, som i de flesta sagor, kommer ett stort och elakt troll fram i något skede. Detta troll åt upp rullen. Slurps. Och så fanns den inte mer. Istället för att misströsta (för gradun är ju en process som går upp och ner! *lyssna efter den käckt sarkastiska tonen pliiis*) tänkte jag ta och äta lite glass. Bara för att underhålla mej själv liksom, inte för att tröstäta.
En sak som jag märkte efter att rullen försvunnit var, att jag faktiskt inte ägnat min fabulösa smalhet den minsta tanke under den kreativa skrivprocessen som rullen gav mej. Nu är frågan om jag bör se detta som alarmerande eller ej. Min tidigare hypotes, att smala människor mest sysselsätter sej med att tänka smalhetstankar (typ jeejee, jag är smal, plattmageplattmageplatmage-mantran och liknande), har på något sätt slagits sönder och samman. Även smala människor bör sysselsätta sej med något (annat än smalhetsmantran). Dock måste jag erkänna att det känns lite halvsunt att inte smyga omkring och mantra för sej själv dagarna i ända. Samtidigt är jag panikslaget rädd för att glömma att jag ju har ett nytt liv nu, där jag rimligtvis borde fokusera på att hållas smal och inte tänka feta tankar som glass, chips och vin.
Trots tappra försök är dock glass det enda jag kan tänka på nu, så det kan vara att nästa inläggsrubrik blir "hur mitt liv som smal övergick i något helt annat".
Jag lämnar er i olidlig spänning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar