Det är ett sant missnöje att vara jag i tider som dessa. Skriva, jobba, skriva, jobba, städa, jobba, skriva, skriva, skriva är axplock. Godbitar ur mitt liv liksom. Jag tröstar mig med tanken på SC-weekenden. Genom att längta till fredagens fluffbadrock längtar jag dock automatiskt också till min deadline som infaller minuter innan tåget mot fluffets rike avgår. Oh the irony.