Har gått och oroat mej lite smått över mitt tragiska liv, eftersom jag inte gör nåt och därför inte har nåt att skriva om i bloggen. ("jag bloggar, alltså har jag ett intressant liv"-devisen funkar lite dåligt just nu)

Men idag har det hänt grejer. Jag har åkt kollektivtrafik över kommungränsen. Kände mej som den största tönten i världen då vi skulle åka tillbaka. Insåg att jag typ aldrig åker kommunalt (till Esbo, enbart inom Helsingfors, och då sträckan den långa Stocka-Ulrikasborg. Milda makter, hast du mir gesehn, som mamma brukar säga. och nej, unga människor säger inte så längre. ingen anväder det uttrycket längre.) och visste inte varifrån bussen sku gå och vilken buss vi sku ta och hur vi sku göra. Hur upperclass kan man låtsas vara liksom? Fortsatte i värsta arbetarstilen å gick till Alepa å handlade. Det är såhär det börjar, livet som underbetald musiker.