Jag lider av post-syndrom. Post-läger, post-resa, post-allt. Var ska man börja liksom? De flesta saker som borde göras känns som för stora projekt för en grå lördag som denna, och jag finner mig i ett tillstånd som kan kallas tristess. Jag har
tråkigt. Ett tillstånd som jag verkligen inte hade räknat med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar