Det har varit hårda tider nu. Eller egentligen har det varit fantastiska tider. Faktiskt. Pressa dej själv, överträffa dej själv (och mej och Lina) eller åk hem. Hårda bud för dagens ungdom minsann. Man vet att man är arbetsnarkoman då de bästa tiderna är tider med minst 14 timmars arbetsdagar. Fyllda av hysteriska skratt åt än det ena och än det andra. Det kan vara vapen, tigerdräkter och små shorts, fula scenminer, dåliga skämt och självironi. Eller nåt helt annat. Men jag kan mig icke erinra när jag senast skulle ha skrattat såhär mycket. Har ni andra såna jobb där ni får skratta så ni kiknar på arbetstid mest hela tiden? Nä, tänkte väl det. Men så har ni inte heller mina kollegor ♥. Eller mina elever ♥. Eller mitt jobb ♥.
Här kan ni läsa om våra bravader. Fast dethär är den officiella, prydliga och snälla pedagogversionen. Om ni är intresserade av den snuskiga sanningen kan ni fråga mej privat.
Och även jag har lärt mej (många) saker denna vecka. Bland annat att bara den som är ödmjuk kan skämta om det.
1 kommentar:
Hårda och fantastiska tider, ja. Precis så är det. Du sa det så bra så jag har inget att tillägga. (Är det en bekant känsla från veckan kanske? :D ) Jag kommer inte ens på nåt bra Benny-lick att tillägga.
Så jag avslutar bara med ett glättigt "Burgers! Yeah!"
Skicka en kommentar