måndag 23 augusti 2010
Viktigt
måndag 23 augusti 2010
En sak som jag undrar över, är när ordet ungdom riktigt skall användas? Och vem skall använda det ordet? Ungdomarna själva (ren här hör vi att det är lite oklart vem dessa är, tydligen inkluderar jag nuförtiden inte mej själv i det ordet) använder troligen ordet rätt sällan. Jag minns iallafall inte att jag skulle ha gått omkring och tänkt "jag är en ungdom jag" då jag var det. De som använder ordet är kanske mest de som inte är ungdomar, vilket gör att hela juttun känns lite luddig. Vill en ungdom bli kallad ungdom? Och när slutar man vara en ungdom? Jag tycker att hela ordet är lite pinsamt. Har absolut inget käckt förslag till substitut för ordet, men tycker att det känns lite blekt och lite last millennium att snacka om ungdomar, eller vad tycker ni?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
oj jo. jisses vad jag funderat på detta, och grälat om det med släktingar som tycker att det är så trevligt att klumpa ihop alla yngre till att ingå i uttrycket ungdomar... Tyvärr har jag inte heller nån bättre benämning - har nån så vill jag gärna oxå höra den?!
Hehehehe jag har ALDRIG funderat på ordet men nu... men jag vill faktiskt försvara själva ordet ungdom: någo ord måste det väl finnas för att beskriva yngre generationer än den man själv tillhör, åttioåringar kallar väl också fyrtioåringar "ungdomar". Ur den synvinkeln är ju ordet helt nödvändigt, det är därför det överhuvudtaget finns med i språket. Problemet är att ordet också har blivit en stämpel med ganska negativa förtecken. "Dagens ungdom". Jojo. Men vet ni vad, sen när har äldre generationer INTE skakat på huvudet och ojat och vojat sig över yngre generationer? Hömm det här blev filosofiskt det här och flummigt så det förslår, sorry! ;)
Jag blir dock hellre kallad ungdom än tex flicka. Som när släktingar säger att "flickorna kommer på besök" och de menar mig och mina kusiner, typ. Då är det bättre att bli placerad i gruppen "ungdomar". Fast allra helst skulle jag kanske se att folk helt enkelt skulle kalla mig vid mitt namn.
Värsta romankommentarerna! Jee.
Heidi: du e klok du. antar att jag förknippar ordet ungdom med själva känslan av att vara mittemellan, varken barn eller vuxen. Har just hört ordet i pinsamma situationer, och då blir hela ordet lixom pinsamt.
JRo: jag blir faktiskt hellre kallad flicka än ungdom. tycker inte att flicka har nåt negativt över sej, även om man kanske helst just kallas vid sitt namn.
Sen beror ju allt på hur och vem som säger vad. Som alltid.
Skicka en kommentar