Idag hade jag studiehandledning (kändes lite som högstadiet. Ba vad har du tänkt bli när du blir stor? Alla studiehandledare frågar tydligen samma sak. Orka veta vad man ska bli.). Jag var jätterädd. Trodde att stränga studiehandledaren skulle släppa nån slags överraskningsbomb, typ men det fattas ju 15sp vetenskapsfilosofi och 10sp språkstudier eller nåt annat läckert. Men inte. Jag var rädd alldeles i onödan. För studiehandledningen tog 10 minuter i anspråk och gick ut på att man printade ut min Sture och konstaterade jonå, nog ser det ju ut att vara i sin ordning dethär. Bara du får sp för din gradu kan du anhålla om betyg. Ba jaha? Var det inte svårare än såhär att bli magister? (för det var ju en sann njutning att skriva sin gradu, gå på vissa oerhört torra kurser och jag log mej igenom hundra år av studier och tänkte varje dag på vilken gudagåva det var att få studera på universitet. Jo.)
Men seriöst hörni. Det har aldrig varit närmare än nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar