Titt-ut

Idag bevittnade jag en titt-ut-situation. Bokstavligen. På Stockas Motivus finns en rolig tant, som jumppar i en mörkblå jumppadräkt, svarta, vanliga nylonstrumppisar och små svarta "jumppatossor", ni vet sånadär som man hade då man var ca 5 år gammal och gick på satubaletti. Under jumppadräkten finns inga underkläder whatsoever. (Och hur jag vet detta är enkelt: jag har bytit om i samma omklädningsrum som tanten). Jag måste bara tycka att tanten är lite kool. Ba först ruinerar gymmet en med sjukliga priser och sen ska man dessutom ha värsta fäncyga kläderna som kostar en förmögenhet också. Go tanten, som grävt i sitt skåp och hittat jumppadräkten från 1945 då hon hade flickgymnastik i skolan. Att gå på jumppatimmar då man är 70+ är en merit i sig. Dessutom ser hon ut som en dvärg på cirkus med allt smink så hon har ju sinne för show!

Tanten är en kort och tjock tant med stora tantbröst som man kan slänga över axeln då det behövs. (När nu det kan behövas kan man ju undra men iallafall.) Idag under sista delen av styrketräningen hasade tantens jumppadräkt ner på ena sidan och hennes bröst tittade ut. Inte alls awkward nej. Ba vad ska man göra? Att gå fram och säga "anteeks, mut rintasi roikkuu puvun ulkopuolella" känns inte helt självklart. Inte heller känns "vi låtsas som ingenting" som ett bra alternativ. Försökte med telepati och hypnotisering och tankeöverföring, ba "titta dej i spegeln titta dej i spegeln titta dej i spegeln". Det funkade inte heller så bra. Är nog inte synsk after all. Att inte stirra är inte heller lätt.
Samtidigt som den diskreta jumppaledaren löste situationen kände jag en oerhörd lycka sprida sig genom hela min kropp, en lycka över att det inte var mitt bröst som tittade ut nånstans kring midjan.