Årskrönikan

Om 2009 var ett gott år, så har 2010 minsann visat lite avigsidor. Ett paradoxernas år, kan man lugnt konstatera.

Det har ju hänt sanslöst mycket i mitt liv detta år, här är några highlights.

Januari, månad Iso-G:
Jag skrev väldigt flitigt på min gradu, fick en JIM till frukost, dirigerade en konsert i Vasa, Helsingfors och Korpo, glömde ett par byxor och levde la vida loppa. Jag var vit som en krita och såg mest trött ut.

Februari, månad Dagen D:
Jag åkte iväg på jorden runt-resa. Åt lite snabbmat i neonljusen i Hong Kong, shoppade och åkte tåg i Vietnam, drack billiga drinkar i Kambodja, fyllde 30 år och firade med många drinkar och blev upprörd över att man ju inte fick feja i Vietnam. I Kambodja smalt ett hjärta och i Bangkok hade vi ingen vettig karta på nattliga grändvandringar. Vi sov på hotell, hostel, tåg och buss och flygfält. Jag blev lite brun.

Mars, månad Hett:
Jag hänfördes av Laos, matade munkar, åkte lianbana i djungeln, träffade en FBI-agent och fick avsmak av Pattaya. Överlag steg vi väldigt ofta tidigt upp. Det var hett hela månaden (förutom i Keith) och vi intog Australien, bodde i husbil, sov i crazy-dorm, blev kolossalt berusade i Sydney, tänkte frysa ihjäl i Keith, söndrade en börs, seglade till Whitsundays, var kulturella och sov på en parkbänk utanför ett flygfält. I miljonstaden Melbourne körde vi smidigt nog utan karta. Jag blev kolossalt brun.

April, månad Spänning:
Vi fortsatte vår Australien-odysse och Robert glömde en massa saker efter sig hela tiden, medan jag var världens sämsta reseledare. Vi campade i Nya Zealand och surfade lite soffa, åt sjukt mycket äggsmörgås och såg vackra vyer och kor. Jag insåg att halva resan hade gått och besteg ett berg. Vi solade i Fiji och Mister Robert fick världens myschogaste chokokaka. Jag blev sjukt sjukt brun och sen flög vi mot tiden till Santiago, där vi hade sanslös jetlag och märkte att vi verkligen inte kunde spanska. Alls. Jag återupptog kärlekshistorien med Epicentrum. Jag var mera svart än brun.

Maj, månad Sydamerika:
Jag älskade Buenos Aires, shoppade och drack kopiösa mängder vin. Spenderade över två timmar i en mataffär, blev hänförd av Iguazufallen och vandrade återigen på osäkra gator i natten i okända städer utan karta. I Brasilien åt jag väldigt mycket pao de queijo och drack drinkar. I Rio tittade vi på fotboll och blev rånade mitt på ljusa dagen. Den dagen fick man svära. Vi avslutade vår världsresa med världens finaste välkomstkommitté på Helsingfors-Vanda flygfält. Jag var fortfarande väldans brun.

Juni, månad Lame:
Att vara hemma var både skönt och tråkigt. Reste till Köpenhamn, åt mygg och var på läger. Jag satte vadd i örat och tittade på bröllop i 17 timmar och vande mig vid tanken på ett nytt liv.

Juli, månad Sommartorka:
Reste på tjejresa, firade sommardagar i tropiska Helsingfors, åkte till Tammerfors och tittade på tv. Jag var väldigt brun och drog en riktig grovrövare i Esboskogarna.

Augusti, månad Skratt:
Var på läger och skrattade så tårarna rann, hade tandköttsögon och var på U2. Gratis var gott och jag köpte nya brills, klädde om en stol och åt på restaurang.

September, månad Sorg:
Jag drack piimä och imponerade på mig själv, hade klackarna i kajaken och åt mikromat. I slutet av månaden möttes jag av två stora sorger. Brunan fejdade till obefintlig.

Oktober, månad WTF?:
Såg ett tantbröst på gymmet och plockade min första kantarell. Jag fick färskost på fingret, åkte till Uppsala och var mycket ledsen över alltings jävlighet. Dirigerade mycket körer, drack skumpa i arla morgonstund och fick en ny dator. Åkte mycket tåg men hade inga hål i tänderna.

November, månad Tåg:
Jag åkte sanslöst mycket på försenade tåg, diggade Alf och var ledsen. Ringde ett telefonsamtal och käkade smörgåsar. I olika delar av landet drack jag vin. Jag åkte till Åbo, drack ännu mera vin och sen blev allt riktigt rojsigt.

December, månad Seriously?:
Allt var i sanning mycket rojsigt och jag festade brallorna av mej i tid och otid. Blev med padda och åkte igen en gång sjukt mycket tåg, men var som vanligt väldigt cool. Alldeles för många julkonserter fick njuta av min ädla närvaro men YL vann. Det snöade alldeles hejdlöst och jag blev officiellt singel. Sen åkte jag till Indien, satte klackarna i curryn och var helt Eat.Pray.Love och blev lite brun igen.
Och bestämde mig för att 2011 ska bli lite mindre sorgligt och ett kanske lite lugnare år.