Åch, jag önskar att detta skulle vara en såndär grej som man bara minns och blir helt lyrisk av. En sådär grej som skulle få mej att bli glad och tänka på hur enkelt allt var back then (men sanningen är ju den, att det minsann inte var enkelt då heller). Istället minns jag att det inte var så speciellt som jag hade hoppats, eller som både Frida, Veckorevyn (kanske jag inte läste VR då än, minns inte så noga), KP och Okej hade utlovat. Jag gick i femman och var ihop med en av killarna på klassen. På ett skoldisco utlystes nånslags regel som sa att alla som var ihop måste hångla. Så då hånglade vi. Just i den stunden var jag ju givetvis sjukt nöjd, men efteråt var jag mer ba jaha? Is this it liksom?
Som tur har jag haft många ytterst minnesvärda kyssar efter det, som jag gärna tänker på fortfarande. (Min första kyss har jag nämligen inte ägnat en tanke på jagvetintehurmångaår.) Och dessutom finns det någon som jag mycket gärna skulle vilja hångla med just nu, så jag tar det som ett tecken på att jag ännu inte upplevt min sista kyss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar