Igår träffade jag Sigmund Freud på femkantens hälsostation. Först blev jag lite ivrig: en levande legend! Och sen ytterst misstänksam. Vad vet Sigmund Freud om dagens medicinska framsteg? När han berättade att hans mamma var född i Shanghai men hade gjort karriär som sångerska i 30-talets Tyskland växte mina misstankar i takt med att han mätte min feber. Termometern var en såndär nymodighet som man bara sätter mot huvudet. Han kallade den för hjärnskannern; skannern som kollar upp om jag har dirty thoughts. Den blinkade rött och han började flabba (för ett ögonblick undrade jag om det iallafall var så att jultomten och Freud egentligen var samma person, men Freud luktade rätt illa och julgubben brukar ju lukta mera sprit än illa han) Man ba jaha? Han ba tuhma tyttö. Ilmankos että oletkin raskaana. Kan ju meddela att mina misstankar mot denna mans trovärdighet som den västerländska läkekonstens företrädare började vara rätt höga. Kanske han var Sigmund Freud iallafall? Började faktiskt smått önska att skulle ha varit det, då skulle jag ha förlåtit honom på en röd sekund.
Han skrev oberoende (om än synnerligen motvilligt) ut en antibiotika åt mej med orden kanske hjälper det, kanske inte. Det är ditt val om du tar medicinen eller inte, men minns att du är gravid nu. (för det är ju nåt man ganska lätt glömmer så där i vanliga fall, speciellt såhär i tredje trimestern och Omppisen konstant sparkar mej rakt i solar plexus).
Hostan är om möjligt värre idag och Sigmund Freuds elaka skratt ringer i mina öron. Ta mej i brasan så obrasiga tider det är just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar