Efter en långpromenad beslöt vi oss för att ta en välförtjänt paus på cafeet och fira
den egentliga beräknade dagen, medan Omppeluren skulle fortsätta sin skönhetsömn ute i vagnen.
Eftersom tajming aldrig har varit Omppelurens starkaste sida, hann vi bara in i cafeet innan gråtlarmet pep till. Vi hämtade in det gråtande barnpaketet, som beslöt sig för att somna om i all sköns ro medan vi förtärde vårt firarmål. Hemvägen gick mycket snabbt; Omppeluren skrek nästan sönder sina lungor och mamma och pappa halvlänkade hem i panik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar