Okej, man matar barnet kl 21.30 och så somnar han vid bröstet. Och man tänker ok, han sover nu vad han sover, antagligen högst 30 minuter och planerar att mata mer, byta till pyjamas och ge lite flunssameducin sen när han vaknar. Och så går man själv och lägger sej och förbereder sig mentalt för att snart gå upp och greja, byta, mata, bära, paja... och tåla skrikfest hela natten igen. Och så sover bebisen till kl 03.30! Och man ba V.A.D.?! och man sprättat glatt upp ur sängen, lyfter bebisen till bröstet och matar. Och sen somnar bebisen vid bröstet och sover 2 timmar! Och man ba V.A.A.A.D.?! Sen vaknar man, matar bebisen och sen blir bebisen nöjd, skrattar och pratar och sen snoozar vi till kl 7. Man börjar misstänka att nån bytt ut min bebis under natten. Vem är denna nöjda unga man som sen utan gnäll och skrik sitter i sin sitter och tittar på BUU-klubben medan jag kokar kaffe åt mej själv? Och sen börjar man fundera vad alla utvilade människor egentligen gör om dagarna?
Låtom detta så bli det sista tråkiga inlägget om sömnens vara och icke vara.
Låtom detta så bli det sista tråkiga inlägget om sömnens vara och icke vara.
5 kommentarer:
åh HURRA!! nu har han ändrat sina sömnvanor, jag tror starkt på att han gör så här i fortsättningen också :) heja heja!
HÄRLIGT! Det bästa som finns är att få sova. Det är underskattat av alltför många. Tur att Emil verkar ha förstått det här vid en så här tidig ålder, han måste vara ett ovanligt intelligent och välutvecklat barn!
Cams: ja, vi utgår ju från att det härmed kommer att vara såhär varje natt ;)
Malin: Ja, jag håller verkligen med dej: det bästa som finns är att få sova! Och ja, vår Emil är naturligtvis ytterst skarp! ;)
Att sova är bättre än godis. Nästan. Nej, helt :)
Heidi: Mm, det är en hård kamp mellan sova och godis minsann! :)
Skicka en kommentar