Sjusovarna

Här i mina nya hoods verkar det bara bo en drös med sömntutor. När jag och Emil var ute på morgonpromenad imorse kl 05.45 såg vi inte en käft. Inte en lampa tänd i något av de stora husen, inte ett livstecken någonstans. Men Emil var åtminstone tyst en stund och sov tillochmed nästan en timme i vagnen så att övriga invånare i det blå huset fick vila öronen en stund från gallskriket, som hade varat i 3 timmar vid det laget. Det enda dåliga med omänskligt tidig morgonpromenad var att jag själv av nån outgrundlig anledning piggnade till (hur i hela friden det är möjligt förblir ett mysterium) och hade svårt att få sömn så länge det lilla sockergrynet sov på terassen.
Och just som jag hade tänkt komma med en uppmaning till the hoodspeeps om att börja ta tidiga morgonpromenader så att jag skulle ha någon att språka med hejdade jag mej - det var trots allt rätt skönt att inte behöva vara på sitt föraste kl 05.45 på morgonen. Jag var nog inte mitt käckaste jag denna morgon.