Man hör gnäll och skrik hela dagen. En massa nya ljud ur ungens mun. Mest gnäll och yl. En stund går han med på att leka för sig själv på lekmattan, under mycket ljudliga omständigheter. Och så plötsligt blir det tyst. Man blir orolig, men tänker att han kanske koncentrerar sig på nåt viktigt. Sen hörs ett underligt knarr. Så man går dit, som den hönsmamma man är. Och så märker man att barnet sover. och att knarret är ett snark. Det är då man inser att undrens tid aldrig kommer att vara förbi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar