Dumlesömnen

På kvällskvisten, då Emilius visade enorma trötthetstecken, lade jag honom tidigare än vanligt. Duden stretade ju givetvis emot och efter en timme, skrik och yl, lovade jag mej själv i ett svagt ögonblick att jag får ta en Dumle efter varje gång jag måste gå tillbaka och försöka lugna pojken, ge tutten, bära honom eller liknande. För amning fick jag ta två. Lite credd ska han dock få, den unge gossen, för då sista Dumlen var uppäten hade gossen slutit sina små ögon och somnat in. 

Nu är det bara jag som mår lite queezy. Tror inte att denhär Dumletaktiken kommer att vara nån bra taktik i fortsättningen, faktiskt.