Den konstnärliga våndan

Ifall ni tror att he e bara ti spela å sjong, så tror ni ju fatalt fel. Så en dag satt jag på utedasset och plötsligt kom jag på en stämma till ett arr och gick genast in och skrev in min idé i Sibelius. Och det är väl just såhär som nån kanske tror att konst blir till - att musiker och författare sitter på tuppen och idéerna bara ramlar över dem som Gudagåvor och manna.  Förvisso har säkert konst skapats så också, även om de flesta konstnärer vet att så inte är fallet - om det vore så enkelt skulle jag sitta på tuppen jämt. Denna dassidé satte oberoende en snöboll i rullning, och en idé blev till en större idé och plötsligt fick jag för mej att det vore trevligt att arbeta lite, nu då jag har havsutsikt och allt. Och det är väl det som den konstnärliga våndan och lidelsen handlar om - att plötsligt tycka att det är trevligare att arbeta än att inte göra det. Och sen sitter man där, i sin pappas verktygsförråd och är så konstnärligt produktiv som man bara kan vara.

Uuh uuh jag är så kre-a-tiv.

Uuh uuh det är så inspireeerande.

Uuh uuh verktygsförrådet är så mysigt.