Ni vet detdär då man får dålig kundservice någonstans och genast, istället för att säga ifrån blir överdrivet trevlig själv? Idag på ett café i östra Finland hände det mej. Kvinnan bakom cafédisken var sjukt otrevlig, och mina artighetsfraser och bländande leenden visste plötsligt inga gränser trots att jag innerst inne var ganska frustrerad över den mycket sura och dåliga kundservicen. I samma veva kom två kunder fram till disken, tackade artigt för sig och sade vänligt men bestämt att de ville ge feedback (bakom disken stod just då tre typer ur personalen). Helt utan att blinka sade de att dethär är ett trevligt café, men vi blev nyss mycket dåligt bemötta och fick så otrevlig service. Hoppas att det är annorlunda nästa gång. Sedan log de vänligt och gick därifrån. Jag stod stum och betraktade cafébesökarna och log därefter osäkert mot personalen för att fylla ut den mycket obekväma fiilisen som för en stund spred sig vid cafédisken. Den unga killen bakom disken bröt tystnaden med att sakligt och vänligt svara tack, vi ska bättra oss. (för att detta inte skall vara en alltför solig historia kan jag avslöja att killen inte var den otrevliga i sammanhanget. Den otrevliga stod däremot tyst och fortsatte att se otrevlig ut.)
På alla sätt och vis ett mycket fascinerande scenario, tycker jag.
Så går det till vid varggränsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar