Årskrönika 2012

2012, året då jag blev mamma, husägare, joggare och trött.

På basen av bloggen hände det överlag väldigt lite ickebarnrelaterat, och tröttheten gjorde att jag rätt sällan orkade vara särskilt lustig här på bloggen. (ännu mer olustig var jag nog IRL)

År 2012 kommer också att gå till historien som året jag gjorde fler saker för första gången i mitt liv än någonsin tidigare.

Januari:
Jag födde mitt första barn. Resten av månaden gick i en mammatöcken. Vi skrinnade, hade mycket besök, gick på fin 30-års brunsch och förundrades över livet och vårt lilla Omppelurbarn. Jag gick med en roskis till apoteket, sprang hem förbi en spårvagn och bytte mitt livs första blöja.

Februari: 
Det var mest kallt och livet snurrade kring mina bröst. Gjorde inte mycket annat än ammade. Åkte tåg med min son som kissade mej i ögat. Planerade namngivningsfest i sista minuten. Vår son fick en far (sådär officiellt) och ett Kela-kort. Var högst antagligen mest trött.

Mars:
Omppeluren blev en Emil Aaron. Jag bakade och planerade att printa väldigt mycket med den nya printern. Emil var en gosare av rang och jag gick på bal och dirigerade lite på en konsert. Filuren kom till världen och jag föll på några gamla gubbar i skidspåret i Ruka. Den fantastiska resan till Ruka kom att bli legendarisk, speciellt i klädväg. Den svarta fleecen är fortfarande ett ständigt återkommande objekt i våra diskussioner angående lämplig klädsel.

April:
Vi köpte oss ett litet parhus i Esbo (mitt livs första bostadsköp) och blev förortsföräldrar. Jag köpte mitt livs första crocs. Jag fick sånginspiration i Karis och dendär fleecen dök upp i våra diskussioner. Emil var glad och nöjd. Livet var ganska gott. Jag började jogga.

Maj:
Jag var väldigt trött mest jämt medan Emil var glad trots oförskämt lite sömn. Det som skulle bli vårt hems nationalrätt, Hot Domppare, tillreddes med facit på hand ganska sällan ändå. Jag åkte till Åbo på bal och vi spelade en del kort om kvällarna. Jag fixade lite på vår gård för första gången och märkte väldigt fort hur ogröna mina fingrar är. Jag joggade men kan inte säga att jag skulle ha gillat det särdeles mycket.

Juni:
Emilius var en glad prick medan jag i enlighet med årets tema var trött. Vi åkte till skärgården och jag klippte håret i Vasa. Vi hängde mycket på vår gård och sedan reste vi till Spaniens soliga land. Spanien-resan blev på alla vis sommarens höjdpunkt. Jag joggade mindre än planerat.

Juli:
Samppa fyllde år och sina ikämies-år till ära firade vi med fest och jag bakade mitt livs första gräddtårta. Vi målade i tamburen, gick på friidrotts-EM och jag köpte handdukar för 109 euro. Jag och Emil åkte till Maxmo och Sami och jag hade en diskussion om tältning. En dag åkte vi på familjeutflykt till Esbo skärgård. Joggningen blev plötsligt ganska kul.

Augusti:
Vi fortsatte semesterfirandet och inredde vårt hem. Jag gav bort pengar åt Helsingfors stad och var sådär allmänt litelite mindre trött än tidigare. Emil lärde sej sitta på pottan och var i elden hela tiden. Vi beslöt oss för att införa godsaksregler. Jag fortsatte joggandet, dock på sparlåga.

September:
Vi gick på bröllop i Kristinestad, på 60-årsfest i Kotka och försökte sluta svära. Fixade en spisfläkt och Emil åt mycket gröt. Jag bevistade musikhuset och shoppade mycket på 22 minuter. Samsan gjorde en rolig affisch och jag åkte illaluktande spårvagn. Jag glömde liksom lite bort att jag ju brukade jogga.

Oktober:
Jag besökte Gardasjön i Italien och höll väldigt mycket på med körrelaterade saker. Åkte till Joensuu för första gången i mitt liv. Sami hade pappamånad och vi drällde här hemma alla tre. Emil hade en kortare sova-bra-karriär på gång och var överlag en rolig och glad prick men jag var fortfarande ganska urvridet trött.

November:
Det var lite inspirationslöst i början av månaden och Emil höll mej igen vaken om nätterna. I slutet av månaden var det utan att överdriva sinnessjukt mycket körfix. Jag pysslade ett farsdagsalbum och första snön föll. Jag skottade "självmant" snö för första gången någonsin. Jag ställdes öga mot öga med mitt livs första musproblem då skraplandet på vinden gjorde sig gällande. I slutet av månaden deltog jag i mitt livs första korrekturläsningsorgie. Jag slutade amma och tog åter fram den svarta fleecen.

December:
Det pyntades för julen och Sami lyssnade kanske 7 gånger på Finlandia på självständighetsdagen. Jag dirigerade lyckade konserter och plötsligt lärde sej Emil att både krypa och gå med stöd. Han rojsade och härjade nätterna igenom hela månaden men var sedvanligt glad om dagarna. Jag försökte hinna pyssla och plötsligt var det julafton. Jag firade jul i mitt eget hem för första gången i mitt liv och hade mitt livs första julgran. Var *väldigt* irriterad på allt det sömnlösa och december blev således en av de tröttare månaderna under detta trötta år.

Ja, kära vänner. Ett händelserikt år minsann. Det finaste, mest fantastiska och samtidigt tyngsta någonsin. Jag hoppas innerligt att nästa år blir ett lite piggare år.