Jaha jaha. Nu har jag gråtit mej genom Sveriges tvs Luciaprogram. (barn som sjunger vackert. Min svagaste punkt i livet. Eller egentligen behöver dom inte ens sjunga så vackert, bara dom sjunger.). Men det var så Vackert. Och plötsligt hade Lucia blivit politisk. And I Love it. Love it love it love it. Det pratades om Lucias öde och om hatet i vår värld som fortfarande är vardag för så många. Det rappades till Bereden väg för Herran (så sanslöst bra grej att jag dör en smula), nya, coola arr av andra sånger blandat med traditionella (säg den som inte kan andra stämman till Gläns över sjö och strand! Some things never change) och Lucia var mörkhyad och Benny Andersson spelade piano (måste nypa mej i armen lite för att fatta att jag inte drömmer). Man ba ta mej i brasan så bra.
När man ser och hör sånthär, då är det tillåtet att stortjuta. Sån är regeln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar