Så mycket bättre

Nu har vi kört mjölkfritt åt Emil i två veckor, och hej bara! Våra nattraivare har försvunnit. Såhär i efterhand kunde jag ju ägna några stunder åt att fundera varför vi inte gick till en läkare tidigare, men nu gjorde vi ju inte det och bättre sent än aldrig. Visst vaknar vi ju en del under nattens gång, men detta känns ändå som törnrosasömn i jämförelse med flera timmars vrål. Och jag har faktiskt inget emot att sova med Emil ifall han hellre vill det, så länge gallskriket inte kommer tillbaka. I något skede ska vi säkert försöka oss på nån form av sömnskola, men det är inte aktuellt just nu. Fram tills nu har det varit aktuellt att överleva, och sedan vi började märka resultat av dieten har det varit aktuellt med att maximera allas sömntid. Med denhär farten kommer jag dock att vara utvilad som en liten nyporos om nån vecka och då kan vi (kanske) ta tag i sömnskoleträsket.
Vad jag vill säga med detta inlägg? Att vi sover så.mycket.bättre.