Applåder och fanfarer: vi åkte tåg till Vasa och ankom vår slutdestination med den mentala hälsan i behåll!
 |
| Uuh uuh! En applåd för Mej! |
Jag och Emil tog alltså tåget upp till plattlandet för lite sportlovsfirande. Att resa med en 1-åring är... inte tråkigt. De första 15 minuterna gick strålande. Emil var nöjd med att få vara med och ställde inga större krav på underhållningsservicen. Kraven på sysselsättning steg dock i takt med kilometrarna vi reste. I något skede tröt min underhållningsork lite grann och jag förvandlades till en av morsorna som jag själv skulle ha föraktat innan jag fick barn. Jag lät min son löpa amok och bl.a. exalterat slita sönder en tidning och upphetsat skrika ut sin glädje, medan jag själv åt godis och läste ett modemagasin. En kvinna som råkade gå förbi gav mej en mördarblick och jag fick ge mej och lägga ifrån mej min tidning för att istället ägna mej åt uppfostring.
 |
| And there's nothing more to see here, folks! sade min son politikern |
Sammanfattningsvis kan vi dock konstatera att min son är ett mycket trevligt resesällskap och så länge underhållningen och servicen var till belåtenhet var han sitt mest strålande, soliga jag hela resan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar