Kvällens nattning var ungefär likadan som föregående och gick på en halvtimme allt som allt. Emil var ganska arg, men sen lugnade han sej först i min famn och sen i egen säng. Själv stod jag lite närmare dörren jämfört med igår, så det kanske funkar?
Har försökt deala med pojken att jag är i rummet så länge han försöker somna. Om han härjar och rumsterar och skriker, då går jag ut en stund och väntar. Jag måste medge att det känns lite roligt att märka att han är helt på kartan med reglerna då jag kommer in i rummet. Står han i sängen och skriker är det bäst att ta upp honom en snabbis i famnen för att lugna, men om han sitter i sängen då jag närmar mej dyker han blixtsnabbt ner tillbaka och flinar medan han bökar med täcket. Som om dethär med att somna vore nån slags rolig lek. Pfft. Själv ser jag som ni märker sömnskolan som ett ultimate endurance quest på liv och död.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar