Idag åkte vi i den största pulkabacken hittills i Emils liv. Därtill åt vi banan, kastade havregrynsgröt och badade bastu. Då dagen äntligen började närma sig sitt slut stämde vår son upp i vad som kunde kallas århundradets illvrålsfest. Detta höll han på med i 3 timmar, tills han plötsligt bara somnade på soffan. Vi hoppas att det är tänder på gång, annars kan det vara att vi kommer att behöva ta in på mentalsjukhus hela familjen.
Mor och son i pulkabacken en synnerligen grå söndag.
|
Uuh uuh så hårt det går! |
3 kommentarer:
Kram, kram, kram!!
Jag har hört att barnskrik är ett av de mest stressande ljuden för mänskan att höra, och på basen av egen empirisk forskning tycker jag det stämmer. Tycker jag blir helt avig redan av en kort stunds skrik, så kan bara tänka mig hur det är efter tre timmars sådant! Alltså ni prövas nog verkligen mellan varven... Ännu en kämparkram kommer härifrån.
/Jessica
JRo: Kram tibax!
Jess: Tack! Mhm, detdär stämmer bra. Man får helt enkelt fel i huvudet till slut. Men så är det en arma tur att Emil är så himla god under 97% av tiden! :)
Skicka en kommentar