Magiska stunder och stunder av vadvardetdusade?

Stunden då man vet att en ny människa är på väg ut i världen och in i våra liv. Innan man vet desto mer än att nu har det börjat. Finns det nån mer hoppfull och vacker och spännande stund?

Och sen, då hjärtat slutat slå de där extra slagen av vetskapen att en ny liten fin en snart föds, ja se då tänker jag själv att åh, jag vill också föda barn. Vänta lite nu. ATT VAD? Ibland är jag nog inte riktigt frisk.