Operabloggen

Hej från Operans Mekka! Här är det hyvens, vi har haft det så himla gött liksom då.

Bland det absolut mest anmärkningsvärda är dock det faktum att mitt eminenta resesällskap hävdar att hon aldrig har sovit på opera/teater/bio/föreläsning. Mon Dieu, jag reser med en kulturell övermänniska* (själv griper jag så gott som alltid chansen att få vila min små blå ett litet ögonblick.) Finner faktiskt förvånansvärt stor tillfredsställelse i att få sova på kulturella evenemang. Enda minuset är att man hajar till så förskräckligt då det plötsligt står en hel stridsberedd arme på scenen.

*alternativt normalpigg kvinna i sina bästa år intresserad av det hon sysslar med för stunden. (till skillnad från mej, övertrötta människa ointresserad av det mesta som inte involverar sömn. Nånej, skojar lite bara.)

---

Käytiin Olavinlinnan lumotussa maailmassa, eli oli sikakylmää ja märkää. Mukaan otettu sadetakki&viltti ei ollut mitenkään too much, päinvastoin. Että terkkuja vaan, Suomen kesä.
Ihana matkaseurani paljasti minulle ihan kuin vieraalla kielellä olisi puhunut ettei ole ikinä torkkuillut konsertissa/oopperassa/teatterissa/luennolla. Que? Matkustankin näköjään kulttuurin suurlähettiläsyliemon kanssa. Itse, näin väsyneenä ihmisriekaleena, tämä kuulostaa ihan vieraalta - minä kun tartun jokaisesta unen oljenkorresta kiinni. Ainoana miinuksena kultuuritorkuilla onkin se, että näyttämöllisen kokoinen armeija täydessä sodassa saattaa yhtäkkiä hieman pelästyttää pientä nukkujaa pois tolaltaan.