Idag är det Halloween-maskerad på dagis. I god tid på förhand, dvs imorse kl 7.30, började jag sy Emils kostym. Det blev en svart cape av min en gammal kjol och en hatt av svart papper. Sen fick han klä sig i svart och använda skeletthandskar som Kalle Anka lämpligt nog skickat åt oss för ngn vecka sedan. Noteras bör att mina sömnadstalanger sträcker sig ungefär så långt som till att sy några raksömmar. Att räkna ut hur man syr en cape inklusive fastsättningsmekanism är således snudd på överkurs och på många sätt en övning i både tålamod och uthållighet.
Sömnadsprövningen gav dock ett gott resultat och jag var mycket nöjd med unge Emils maskeradkostym.
Och Emil då? Nä, men han ba
Fuck that shit! I ain't putting no stupid cape on och vägrade iklä sig min skapelse och skrek och rev och bet mej istället (å andra sidan: vem behöver en Halloweenkostym om man i sitt naturliga jag beter sig skräckinjagande?). Kändes bra att jag stigit upp i ottan och
satt mej ner för att sy.
Otacksamhet är världens lön.
(En kort stund lyckades jag få honom att klä sig i capen (hatten kom inte ens på fråga) och "stå stilla")
4 kommentarer:
Aaaa hahahaha! (förlåt att jag skrattar men det ÄR lite roligt)
Bra sak dock: Om han vägrade använda dräkten i år så har ni ju liksom färdigt en ny och oanvänd dräkt inför nästa år! 2014 blir året då du kan sova lite längre på maskeraddagens morgon.
Älskar dessutom att den lilla skräckinjagande skelettduden håller på och KOKAR.
Haha, jo. Att koka is the shit för scary typer.
Och på dagis hade han till slut gått med på att ha sin utstyrsel på sig och varit mkt stolt över den :)
Hahaha, igenkänningsfaktor hög! Fast herreje, hatten av (öh fniss) för att du orkade sätta dig ner och sy nästan mitt i natten! I fjol när det var maskerad på dagis grävde jag i paniken fram en plasttiara och en klänning, och tänkte att Julia skulle vara prinsessa (direkt till plan C, liksom). Hon tyckte att vi inte var riktigt kloka och totalvägrade. Då var jag faktiskt mer stolt än störd.
Barn med egen vilja är bra, go Emil! (och heja vi mammor som gör vårt bästa för att visa dem var skåpet åtminstone i teorin borde stå, dag efter dag :P)
Hahaa, go Julia! :) Och gu så skönt att det är inte maskerad så ofta.
Visst är egen vilja (ofta) guld värd, åtminstone i det långa loppet.
Kram på dej!
Skicka en kommentar