Hen som tappar, hen hittar

För en tid sen försvann mitt busskort spårlöst. Jag steg på bussen, stämplade kortet och då det var dags för bussbyte hade kortet gått upp i rök. I ett senare skede tappade jag min nya Marimekkomössa, samt vid ett annat tillfälle en vante. Mycket mycket störande. Nåväl. En dag fann jag plötsligt vanten i en korridor på jobbet. Wuppiduu. I förrgår då det var dagisdags och halarpåklädningskriget var igång blev jag lite irriterad på Emil som bara krånglade med sin ärm. Vid lite närmare efterforskningar visade det sig att det inte var Emil som var besvärlig utan ärmen som var trång, eftersom min mössa var ivägen. Wuuu-frikkin-huu! Igår tog jag mig dessutom tid att gå till HSL för att införskaffa mej ett nytt busskort, och ta-daa! - någon ärlig och vänlig själ hade lämnat in ett upphittat kort som bar mitt namn.

Hoppet är inte förlorat, inte ens för en som tappar sina saker.