Påminnelsen

Barnet hittade klackisarna och har krävt att jag går omkring i ett par och han i ett annat. Detta har gjort mig plågsamt påmind om hur länge sen det var jag hade anledning att trä fötterna i ett par finskor.

Nytt djungelordspråk:

När man är sjuk får man äta hur många chokladbollar till kvällsmat som man bara kan få ner.

Det är regeln.

I'm a survivor*

Eftersom mitt liv har övergått från smooth sailing till en jävla stormvind där varje dag mer eller mindre handlar om att överleva är ju varje dag vid liv en vinst. Jag överlevde gårdagen som rödhårig OCH förkyld utan desto värre problem och nu överlever jag i soffan genom Pinterest.

Hej livet.

*poäng!

Goda idéer

Det finns idéer som ser bättre ut på pappret än in real life.

Att färga håret rött hör (än en gång) till dem.

Idén om att gå och lägga sej tidigt tycks vara av den orealiserbara arten som förblir på idéstadiet.

Måndag

Tre gamla godingar

Plockade fram min gamla väska från år 2007 och min halsduk från 2008. Den tredje? Jag själv. Årgång 1980. Annat var det förr, då gjorde man kvalitet minsann. Bara små skvanker och still going strong.

Fredagsfrustrationen

Aha, en sån dag idag. Trots en skön sovmorgon har jag lyckat tappa nerverna ca 47 gånger innan lunch.

Livsinspiration

Två grejer jag har tänkt på idag:

Kölden, igen

Jag vet att ni vet att det är jefligt kallt hela frikkin tiden. Men idag, idag var det hemskthemskthemskt kallt där jag satt i soffan under min filt med min tekopp i handen och min mössa på huvudet och huttrade. Efter ett tag kom jag på att jag kanske borde kolla att batteriet säkert är påslaget iallafall. Och ser man på, iskallt och typ ofungerande. En snabbcheck genom husets alla batterier visade att inga batterier fungerade och med en blick på termometern, som visade 15,1 grader inomhus, kunde man konstatera KYLA i huset. Som den oerhört rediga kvinna jag är ringde jag sami och frågade nervöst what now tog jag saken i egna händer och gick till proppskåpet och fixade felet, och vips blev det lite varmare i det nerkylda huset. Ibland överrumplar min kavata företagsamhet mej totalt.

Tåghej

Tågresenärerna säger hej. Är vi framme snaaaaart?

Lördagsliv

Jasså jaha, på basen av mina blogginlägg samt mina Instagrammar kan man ju konstatera att mitt sjukt spännande liv kretsar kring 2 konstanta: Emil och jobbet, samt en tredje variabel, typ vädret. Alla vill ha mitt liv.
Men detta oaktat, så känslan då man efter 10 års användning hittar sinnesjukt bra förenklingsfunktioner i ett program genom ett ynka klick. Då man inte riktigt vet om man ska förhålla sig skamsen inför sin egen dumhet eller glad inför det nya, enklare livet. Den känslan.
Hej jobbet.

Uuh uuh Flitig arbetstagare

I drömmarnas land

Vi har åkt till Vasa, min son och jag. Igår somnade sonen med ett foto av moffa i sin hand, så man kunde säga att vi är i Emils drömmars land här hos momi och moffa. Eftersom en av de mest frekvent uttalade och återkommande fraserna i vårt liv för tillfället är Moffa backar, var det en synnerligen lycklig pojke som fick uppleva detta under alldeles på riktigt igen idag, då Moffa backade bilen. Ack dessa livets små stora stunder.

Uuh uuh sova med Moffa!

uuh uuh Bloggtulpaner!

Pulktomen for till dagis!

En slags måttstock

Eftersom livet är oförutsägbart och ibland t.o.m. lite krångligt finns det ju vissa saker man kunde önska sig vore mer konstanta. Som t.ex. dethär med avsaknad av Eskimåklimat. Jag gillar ju givetvis snö och vinter, men vore det inte bättre om vi kunde hålla oss där kring, säg -3 grader? Jag ser det som en klar måttstock på alldeles för sträng kyla då kexen med mjuk syltfyllning man inhandlat hinner frysa till glass innan man är hemma från affären. Samt då harar dör på vår trappa antagligen till följd av extremkyla. Då är det verkligen för kallt.

På gång

Födelsedagstårta in the making här. Som vanligt inte som i Strömsö, men det ser onekligen lovande ut! Kakan har stigit hutlöst mycket. Om man inte visste bättre kunde man tro att nån annan än jag bakat! För att inte skjuta mej själv alltför mycket i foten kör vi på en enkel marsipantårta detta år.

Ibland lär man sej visst nåt av sina misstag.

I detta hus gillar vi ju som känt svart. Även på kaka.

2014

Att blicka tillbaka på år 2013 känns avlägset. Året innehöll många toppar och härliga stunder, några små dalar men var på det stora hela ett rätt bra år. I december nåddes den mörkaste dalens botten och om det går att finna tröst efter detta kan det t.ex. vara att det knappast blir tyngre än såhär. Att det nya året firades in med lyckliga människor och glada skratt ser jag som ett hoppfullt omen.

År 2014: snälla snälla bli ett ljusare och lyckligare år. Goda vänner, glada skratt, musik, lugn och ro, solsken och snälla människor och världens bästa Emil nära mej. Det är allt jag begär.