Somliga straffas genast

Ni vet känslan då man ser godis i lärarrummet, och man genast girigt tar två, och märker lite för sent att de är fyllda med mandelmassa? 

Ack, alla dessa livets besvikelser. (Man borde ju ha anat att godis på en måndag lät lite för bra för att vara sant)

Min son, diplomaten

E: Mamma, vad är detdär?

H: en flöjt

E: en fisk?

H: en flöjt

E: en fisk?

H: nä, det är en flöjt

E, tittar på mej en stund: Mamma, det är en flöjtfisk!

Emil-jag 1-0

Präktigheten

Känner mej som världens präktigaste då jag imorse, innan dagislämning, i samma veva som jag lockade håret, lagade mej medhavd lunchsallad med avokado, grillad paprika och stekt halloumi. Liksom, vad hände med slibbig färdigmat å en chokostång på tåget? 

Gissa prettopoängen då andra i tågvagnen öppnar hesepåsarna medan man själv packar upp hemgjord hälsosallad.

Bullsnack

Vi behöver tala om dehär berömda bloggbullarna, ni vet dom där som sku bli världens fluffigaste utan nånsomhelst effort? Inte för att det torde komma som nån överraskning för nån, men alltså mina blev stenhårda och äckliga? Men som vanligt ger jag ju inte mej i första taget, och skall pröva receptet på nytt och vara noggrann(are) med jästen och tempen och lägga i psyllium (stuff som gör glutenfria bullar bättre). Men att det skulle vara så himla enkelt att baka fluffbullar? Pfffft. What a joke!

Läslördagen

Gårdagen: dagen då jag läste en bok från pärm till pärm på en dag. När det senast hände? Kanske år 2002? 

Men ni vet, jättejättespännande deckare, när man inte vågar läsa vidare men inte vågar sluta heller. Och en deckare med ett tillfredsställande slut dessutom.

Så, ifall ni vill läsa jättespännande och lättläst bladvändare, läs Keplers Sandmannen. Huu.

Återkomsten

Heh, det var inte igår jag bloggade, nej. Det är helt enkelt för mycket på gång i livet, och det som är på gång är rätt tråkigt att blogga om. Men jag har bl.a. varit till Stockholm ett varv, vilket ju var überpiffigt på alla sätt. Under tiden har Emilius vuxit och blivit en ung man. Nånej, men med risk för att låta som en gammal tant: Gud så snabbt det går!
Emil, den lille busaren, har blivit nästan blöjfri, snackar oavbrutet (och ganska förståeligt) på finska, svenska och eget språk, kan en massa bokstäver, kan höger och vänster (nästan iaf), räkna till 10 på båda språken, sjunga en massa sånger och skoja och skämta. Kan själv är temat just nu och så kan han recitera Gonatt Alfons nästan helt och hållet. Däremot har han blivit lite kräsen med käket. Liksom; avokado-ja, vindruvor-ja, falafel-ja, dip-ja, brieost-ja och nåt dyrt bageribröd-ja. Samt kex o bullar såklart. Nästan allt annat: nej. Man ba vems barn är du egentligen? 

Uuh uuh, tuffast på Lojo ABC

Och, eftersom bloggen inte bara handlar om mitt begåvade barn, så bjuder jag en på en bild på det begåvade självet igår på jobbet.

uuh uuh, inte så jättetuff men bra ändå