För länge sedan, typ helt i början av min karriär som mamma, brukade jag ibland skojfriskt hälsa på min nyuppvaknade son med frasen Tjenare Kungen (ni vet, musikfilmen från typ 2005?), bara för att det är lite lustigt och sådär. Har fortsatt med detta lite sporadiskt, man är ju humorist och så.
Häromdagen satt min son och lekte med bilar innan matdags och och när jag sade varsågod kom den unge Emilius till bordet och sade ungen äta. Jag blev konfys och sade att han ju inte är nån unge, han är ju mitt älskade barn. Emil tittade irriterat på mej och ba inte ungen, Ungen! Jag fattade inte och orkade inte sätta mej närmare in i detta utan lät det gå, men dethär med ungen återkom rätt frekvent, tills han plötsligt i morse kunde uttala det korrekt. Kungen äter gröt! Kungen gå dagis!
Kung Emil, that's my man!
Lärdomen? Man ska (som vanligt) vara försiktig med vad man säger åt vem och när.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar