Suris

När man har brådis på morgonen. Och barnet sölar. Eller nä, barnet är ett barn. Men då det är brådis och man önskade att barnet skulle göra saker i vuxentakt. Och man är irriterad och sur och småspringer till dagis och hör sej själv säga kom nu åt barnet ca 48 gånger. Och barnet är surt. Och det är kallt. Och man kommer till dagis, ger ungen en snabbpuss och låter personalen klä av minieskimån för att själv likt en gasell på amfetamin springa till bussen. (Samvetet som plågar en. Dåligmammadåligmammadåligmamma) och SEN VÄNTA 20 MINUTER PÅ EN BUSS SOM ALDRIG KOMMER. I minus hundra graders snålblåst och man smidigt nog valt kjol dagen till ära istället för eskimåkostym. Senast DÅ fattar man hur dålig start på dagen detta är. (Surheten som uppstår då det går så jäkla få bussar just från vår landsortshåla och man helst ville bo i stan men inte har råd. DEN surheten.)

Bäst att utgjuta sej på bloggen för att få det ur systemet. Så att man kan hitta sin kreativitet, som ligger gömd under alla lager av surhet just då den borde vara överst. 

Hej.