Ibland slås jag av en förlamande ångest över världsalltets grymhet. Och då tänker jag mest på allt det som ligger närmare till hands. Mobbning, kränkningar, rattfyllon som kör över barn, pedofiler som jobbar med barn eller barns hobbyverksamhet, droger på skolgården... Ja, tanken skenar (och då har jag inte ens börjat tänka på fattigdom, hungersnöd, krig och tanken på att vara på flykt från sitt hem, sitt land, ännu). Jag vill, likt Malin, flytta till en skogsgrotta med min familj och skydda mitt barn från all denna grymhet. I en skog där barn får vara barn, människor får vara sig själva och alla är snälla med varandra.
Att man kommer levande, stark och någorlunda hel genom livet är ett mirakel.
Bäst att tänka på trevlig middag med finaste vännerna ikväll, Gran Canaria om tre veckor och Ruka om nån månad istället. Myset med busungen som vill sova tätt intill och alla de roliga grejerna vi gör med vår familj. Sådärja, känns genast lite bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar